Tokyo i backspegeln - del 1

För att mer eller mindre avsluta rapporteringen från Tokyo tänkte jag nu lista några typiska, speciella eller roliga iakttagelser som jag gjorde under mina två veckor i Japan:

1. Mobiltelefonmodet i Tokyo är (iaf för tillfället) väldigt annorlunda än i Europa. Där borta har nästan alla smala men stora, eller rättare sagt långa mobiler som man fäller upp så att de blir ÄNNU större/längre. Allt för att få plats med en större bildskärm antar jag...
2. Tokyo är en väldigt säker stad med - vad jag har förstått - väldigt få vardagsbrott. Dels beror det nog på att straffen är väldigt hårda, dels även på polisens höga närvaro. Lite överallt hittar man små poliskurer/-stationer, s.k. "koban". Poliserna där är dock oftast upptagna med att hjälpa och visa turister till rätta.
3. Tokyo/Japan är dyrt!! Visserligen har väl växelkursen förbättrats något sedan i julas men yenen är dyr och lokaltrafiken/boendet/maten/övriga prylar är det i regel också.
4. 7-Eleven i Japan är mer än bara en kiosk med snabbmat, det heter Seven & i Holdings efter det japanska Moderbolaget till 7-Eleven och kan nästan liknas vid vanliga matvarubutiker som även säljer TV-spel, CD-skivor och DVD-filmer ocg andra prylar.
5. Tokyo har ett enormt stort järnvägssystem eftersom staden är just enormt stor. Det finns 12 eller 13 tunnelbanelinjer och sedan ett gäng tåglinjer tillhörande Japan Railways samt pendeltågslinjer som drivs av privata ägare. På vissa tågstationer får man gå i flera minuter för att byta från en linje till en annan. Och jag som tyckte att det var jobbigt att byta till blå linjen på T-centralen...
6. För att smidigt kunna ta mig runt med kommunala transportmedel såsom buss eller tåg hade jag ett s.k. Suica-kort som jag laddade upp med kontanter i automater som fanns på nästan alla stationer. Sedan var det bara att hålla kortet mot en sensor och glida igenom spärrarna. När jag sedan kommit fram dit jag skulle återupprepades proceduren och jag kunde på spärren se vad resan hade kostat och hur mycket pengar som var kvar på kortet. Det var som sagt inte billigt men sjukt smidigt.
7. I Japan tillämpas vänstertrafik. Tillbaka i Frankrike tog det ett tag innan jag åter vant mig vid att stå på höger sida i rulltrappan.
8. Majoriteten av Tokyoborna sover på tunnelbanan, ofta med mobilen uppfälld i handen framför sig. Hur ofta trodde jag inte att de skulle tappa telefonen i golvet vilken sekund som helst när huvudet nästan livlöst hängde ner mot bröstkorgen men jag tror faktiskt aldrig att det hände, så rutinerade är japanerna. Tröttast och roligast i Tokyo var dock en man som, sent första söndagskvällen när jag skulle ta tåget hem från David, kom ner på perrongen, vinglandes fram och tillbaka i sidled med huvudet hängande. Ungefär var tionde sekund verkade han vakna till kort men mellan det så gick han nog faktiskt i sömnen. Tur att Davids station har skyddsväggar så att man inte kan ramla ner på perrongen...
9. Tokyos himmel lystes på tolvslaget på nyårsafton inte upp av färglada, exploderande fyrverkeripjäser. Istället släpptes tydligen ett större antal stora såpbubblor upp mot skyn som ett miljövänligt alternativ. Detta såg jag dock aldrig själv utan jag har bara läst om det på Internet
10. Japaner är i regel inte särskilt duktiga på engelska. Roligast är alla (jaja, jag överdriver lite) skyltar på helknasig engelska. Undrar vem som översatt dem...? Exempelvis så tackade säkerhetspersonalen vid kejsarpalatset besökarna för deras företag (= corporation). =P
11. Många japaner på Tokyos gator och i tunnelbanan bär olika varianter av "tandläkar-munskydd", för att skydda sig från dålig luft och för att inte smitta andra när de själv inte är helt friska.
12. Så som man hos oss dricker/får gratis vatten på restauranger så får man i Japan kallt, grönt te. Pga törst avböjde jag visserligen aldrig men det smakade som motorolja utspädd med vatten.
13. Nomihodai är ett "trevligt" inslag på japanska restauranger och (karaoke-)barer, det innebär att man under en viss tid (ca. 1-3 timmar?) får beställa in så mycket dricka som man vill men bara betalar ett fast pris.