CHanson de Grenoble: Overkligt bra skiddag!

I tisdags förbannade jag Fransmännen eftersom de utlyst en landsomfattande strejk för torsdagen (som protest mot dagsläget gällande anställning, köpkraft och socialt skydd; följden skulle bli minimal offentlig service för dagen), dagen då jag äntligen skulle få åka skidor igen. Jag hade betalat för liftkort och bussresa med universitetens skidförening E.G.U.G. till Les 2 Alpes på förmiddagen och fick först på kvällen reda på att det skulle bli strejk och därmed högst förmodligen ingen busstransport, dvs. inget skidåkande. Gissa om jag blev irriterad...
När jag dock skulle kontrollera uppgifterna igår med Jochen, en tysk dubbeldiplomare engagerad i E.G.U.G., sa han att de vanliga bussarna inte skulle åka men att skidföreningen skulle skicka upp sina egna två minibussar istället. "Intressant" tänkte jag eftersom det vanligtvis går flera busslaster upp till Les 2 Alpes, hur ska alla få plats?!
Jag gav mig iaf av till Place de Verdun (en av de två mötesplatserna) i morse kl. 7 men där fanns varken någon minibuss eller några andra studenter. Lite orolig ringde jag upp Jochen som sa att det nog snart skulle komma någon och visst blev jag bara minuter senare upplockad av Willy, en trevlig E.G.U.G.-instruktör/-anställd. Vanligtvis hade turen ställts in, sa han, men eftersom bara åtta studenter hade anmält sig och det transportbehovet kunde mötas med föreningens egen minibuss så blev den av. Själv ville han gärna iväg eftersom han pga skada och misslyckad rehabilitering inte hade åkt skidor på över ett år, samtidigt som han inte såg sig som strejkbrytare utom som skidfantast. Vi åkte till campus där vi plockade upp Jochen och en fransyska, samt Joel (finne) och Andrew (kines/engelsman) som jag hade planerat att åka skidor med.
Tack vare att vi åkte minibuss lyckades vi kapa 30 minuter på den normala restiden, plus att Willy stannade vid sitt favoritbageri i en by på vägen och gav oss möjligheten att köpa "Banane au chocolat". När liftarna öppnade kl. 9 var vi fullt utrustade och klara. Joel, Andrew och jag åkte tillsammans nästan hela tiden fram till kl. 16:30 då vi åter skulle samlas vid minibussen för avfärd kl 17.
Förhållandena var de bästa tänkbara: Molnfri blå himmel, ihållande solsken, ingen vind, några få minusgrader, perfekt snö, inga isiga partier och inte så mycket folk (pga strejkande busschaufförer). När Joel och jag kom tillbaka till bussen kl. 16:45 (Andrew hade avvikit någon timme tidigare med en stukad fotled) visade Willy just hur härlig han är. Jochen och fransyskan hade inte återvänt än och Willy började skämtsamt prata om hur de skulle bestraffas om de inte var tillbaka prick kl. 17. Vi skulle först åka runt kvarteret med bussen och låta dem tro att vi redan lämnat området. Han frågade oss sedan vad vi ville ha i mat- och dryckesväg, eftersom han inte tänkta släppa in dem i minibussen innan de gått till Spar och inhandlat våra önskningar. Tydligen hade han själv missat samlingen och därmed bussen med 1 minut någon gång tidigare och därmed blivit kvar över natten i Les 2 Alpes. Med glimten i ögat sa han att nu skulle även Jochen och fransyskan lära sig en läxa. Allt gick sen som han hade sagt, när vi åkt en runda hade Jochen och fransyskan dykt upp och de fick inte sätta sig i bussen innan de handlat cola, vatten och kex åt oss. På vägen hem lärde Willy oss dessutom hur man bäst/fortast tar sig fram på smala, slingriga Alpvägar. Så här i efterhand tycker jag väldigt mycket om alla fransmän som strejkade idag och därmed bidrog till min hittills bästa skiddag någonsin! =)
Kl. 19 var jag åter hemma och såg på facebook att Tobi (en till tysk) sökte sällskap för skidåkning i Chamrousse imorgon. Inspirerad av dagens fina åkning "anmälde" jag mig av bara farten så nu blir det alltså mer skidor imorgon. Det gäller ju att utnyttja både Alperna och dessa dagars ledighet... =P