För idag var det dags, kl. 07:03 lämnade bussen (1 av 4-5 st. från universitetens skidförening) Grenoble för Les deux alpes och ca 90 minuters färd syd-österut.
När vi lämnat stan blev landskapet vitt och ju längre (och högre) vi kom, desto djupare blev snön. Sista halvtimmen var det serpentinvägar som gällde men medan personbilar stod här och var och försågs med snökedjor eller bara väntade på bättre tider så rullade bussen sakta men säkert upp mot liftsystemet som öppnade för säsongen förra helgen.
Väl på plats fick man byta sin biljett mot ett liftkort och sedan var det fritt fram att göra backarna osäkra.
Då jag själv inte känner Les deux alpes och - kom jag på - inte åkt skidor sedan 2005 valde jag att haka på universitetens skidskola för att få lite guidning och putsa tekniken. Förmiddagen åkte jag med grupp C (A för gröngölingar, E för proffs) och filade lite på parallellsvängar men tydligen var jag för bra för instruktör Matthieu skickade mig till grupp D på eftermiddagen efter att vi åkt lite på egen hand under lunchpausen.
Skidåkningen var visserligen kul och lift- och pistsystemet mycket större än vad jag är van vid från Sverige (en hel drös kabinbanor och sittliftar, inga ankarliftar här inte) men det fanns förstås något som drog ner stämningen. Just det, vädret! Det snöade hela dagen och det blåste som aldrig förr. Köldeffekten uppe på toppen (inte riktiga toppen men så högt som vi åkte) var kring minus 15 grader och sikten bitvis obefintlig. Som tur är så var jag tillräckligt varmt klädd och jag höll mig nära Matthieu så att jag inte åkte vilse.
Pga kylan fick jag också bara med mig en bild hem från dagens utflykt, mina kamerabatterier vägrar arbeta under några få minusgrader.
Bussresan hem startade kl 17 och var inte över förränn kl 19 beroende på ännu sämre väglag än på morgonen. Att sedan släpa hem skidor, stavar, pjäxor, hjälm och ryggsäck genom ett regnigt Grenoble från busstationen var dagens mardröm. Jag var genomsvettig, trött, öm i kroppen och hungrig. När jag väl kom in genom dörren var det bara duschen och en banan som gällde. Sedan blev jag människa igen.
PS:
Gårdagens Pucko utdelas först idag men går till kvinnan som stod direkt utanför ingången till K-store och höll ut handen för att känna om det regnade. Ytan utanför ingången täcks av ett tak som sträcker sig 2-3 meter ut över trottoaren.
Samtidigt går dagens "Håll klaffen!" till den franska radioreklamen som påbörjas och avslutas med att en barn-/smurfkör ropar "Töjsörös! Töjsörös!". Det är reklam för Toys'R'Us...
2 kommentarer:
Det kanske är bra för dig att komma till fjällen!
Tyngden på dalskidan!
Skicka en kommentar