Lite sång, lite dans, lite naket...

Det har varit en ganska intensiv vecka med tre kvällsaktiviteter på raken.
I tisdags kväll, lagom till mitt 2-månaders-jubileum (oj vad fort tiden går...) i Grenoble fick jag en officiell fadder. (Jag anser Seb vara min inofficiella fadder).
Det var BI (= bureau international för er som inte hängt med i bloggen) som arrangerade fadderkvällen och för fem euro fick man förutom en fadder även tre kvarts pizza, chips och så mycket öl/punch/läsk som man ville ha. Tyvärr fick jag erfara att det är svårt att få franska faddrar till internationella studenter på INPG så medlemmarna i BI (ca 15 pers) fick "offra" sig själva och ha en hel liten grupp fadderbarn var att "ansvara" för. Jag vet egentligen inte vad man ska med en fadder till när man efter två månader redan har acklimatiserat sig men det är ju alltid kul att lära känna fler fransoser/-yskor.
Min fadder heter Noémie och pluggar också på GI. Jag delar henne med två tjecker och två spanjorer samt någon mer som jag i dagsläget inte kommer på vem det är. Noémie verkar snäll och föreslog direkt en middag med "fadder-familjen" men det blir tidigast nästnästa vecka eftersom vi har höstlov den kommande och detta får folk att snabbt fly fältet/Grenoble för att upptäcka nya platser. Själv tar jag tåget till Tyskland och Freiburg imorgon förmiddag. Jag kommer fram lagom till kvällen då det ska festas med Marco och Reinhard, två gamla skolkompisar.

I onsdags gjorde jag något så otroligt som att gå till Musée de Grenoble (Frankrikes tredje största/bästa konstmuseum) där det anordnades en lättsmält visning av den permanenta utställningen för stadens studenter. Less på utställningar, efter att under hela min barndom ha "tvingats" gå på alla möjliga tråkiga museer med mina föräldrar, så kände jag nu ändå att ett besök på Musée de Grenoble kanske skulle vara lite allmänbildande. Om inte annat så skulle jag efteråt iaf kunna namedroppa en del kända konstnärer vars verk jag sett.
Visningen tog en dryg timme och var helt ok, dock blev jag besviken på tilltugget som serverades efteråt, bara chips och juice. Jag som inte hade ätit ordentligt innan...
Förresten, jag såg konstverk av bl.a. Picasso, Monet, Chagall, Mondrian, Rubens, de la Tour, Canaletto, Gauguin, Matisse och Warhol. Museets äldsta konstverk är från 1200-talet och är en altartavla föreställandes St. Lucia.

Vem sa att teknologer saknar intresse för kultur?
Kvällen efter museibesöket var det "Soirée pour les étudiants de monde", en afton på kulturhuset för samtliga internationella studenter arrangerad av staden och dess universitet. Av inbjudan framgick inte riktigt hur eventet skulle gestaltas, men jag förstod så mycket som att det skulle vara någon sorts teater och sedan efterfest. Kvällen inleddes med en pinsam/konstig incident på spårvagnen som fick mig att framstå som allt annat än svensk. Halvvägs till kulturhuset klev Maged (en utbytesstudent som jag känner) på tramen. Jag hälsade på honom med handskakning och även på hans för mig okända kompis som klev på samtidigt. Denne verkade smått förundrad och frågade på knagglig franska om jag själv pratade franska och sedan om han var på rätt tram för att komma till Grand Place. Jag förklarade för honom att så var fallet innan han konstigt nog vände sig bort från Maged och mig. När vi sedan klev av vid kulturhuset men Mageds kompis fortsatte åka tram gick det upp för mig att de inte alls kände varandra. Jag hade helt felaktigt antagit att de var vänner bara för att de klev på tramen samtidigt och därmed hälsat på en total främling. Vad udda det måste ha känts för honom...
Nåja, detta var inte det minsta konstigt jämfört med vad som komma skulle.

Efter en dryg halvtimmes väntan - så gott som ingenting i Frankrike börjar på utsatt tid - bänkade vi oss i en större teatersal, ljusen släcktes och showen kunde börja. Eller som två asiater bakom mig uttryckte det: "Oh no, it's too dark to take pictures! Ok, let's just enjoy the show."
Föreställningen hette "Cher Ulysse" och kan av mig bäst beskrivas som 13 män och kvinnor klädda i vitt som i ca 75 minuter dansade till elektronisk musik. Jag fattade absolut noll av storyn men det verkade finnas en berättare (en dansare sprang runt i mössa och med mikro- och megafon) som emellanåt yttrade någonting som jag inte förstod. Spektaklet ska på något sätt ha byggt eller inspirerats av James Joyces bok, mer vet jag inte.
Själva dansen var en blandning av balett och Matt Hardings numera världsberömda rörelsemönster (se Where the hell is Matt). Ett överraskande inslag var när en av männen stod stilla på scenen och en dansös kom bakifrån och drog ner hans byxor. Jag vet inte om det var meningen att kalsongerna också skulle åka ner men det gjorde de. Hur som helst så var dansaren väldigt modig som stod kvar ett tag innan han klädde på sig igen och försvann av scenen. Sista kvarten fortsatte hela ensemblen på det inslagna spåret och dansade runt i bara underkläder.
Jag har som sagt ingen aning om vad de egentligen höll på med på scenen men vad de än gjorde så gjorde de det bra och eftersom biljettpriset är 12 € (dock gratis för oss studenter igår) så hade det nog någon vettig substans i grunden.

Efter showen fick man en drink i foajén men det dröjde inte länge förränn utklätt folk sprang in och genom byggnaden, skrikandes och fösandes folk mot utgången och gräsmattan utanför. Där hade de byggt upp någon form av Halloween-cirkus. Två män jonglerade med tända facklor framför ett draperi genom vilket mindre grupper av studenter så småningom slussades på mini-promenad. Man gick förbi en konstig figur med en stor fläkt, en skum kvinna med en skumspruta, häxor som skrek och sprang och kastade plastlöv, en tjej i en vit klänning med blåa ljusdioder som bara stod stilla och till sist två "eldportar" som man skulle hoppa igenom. Sen bjöds det på varmt vin och lite pyroteknik. Precis som med föreställningen innan så var det ingen av oss studenter som förstod vad som pågick runtomkring, alla skakade på huvudet och utbrast leende i ett "Dessa fransoser alltså...".
Efterfesten var dock "normal" igen, i foajén fanns både bar, dansgolv och dj, för en gångs skull inga konstigheter.

Nu blir det nog inget inlägg på ett tag men ja hör av mig igen när jag är tillbaka från Tyskland.
Ha det bra så länge och glöm inte att Quantum of Solace har biopremiär nästa fredag!