Kalaset gick av stapeln hemma hos Chalmers-Katarina eftersom hon hade störst lägenhet. Bord och stolar fanns det dock inte tillräckligt utav så vi dukade helt enkelt upp på golvet.
Utrustade med pappershattar, kräftor, sallad, baguette, ost, svensk snaps och sånghäften (Stor applåd till Peder som hade tryckt upp sånghäften med kända, klassiska svenskar på framsidan!) välkomnade vi icke-svenskarna som under kvällen fascinerades av det mycket goda men något svåråtkomliga kräftköttet och de svenska snapsvisorna. Snapsen i sig var väl ingen sådär jätteförtjust i men ju längre kvällen led desto mindre roll verkade smaken spela.
Det revs av studentklassiker som Helan går, Feta fransyskor, Härjarevisan och inledningsvis naturligtvis Kungssången men höjdpunkten var kanske ändå Ingmar Bergmans visa (melodi: ingen, text: Tystnad....Tagning....).
Kräftskivan blev en succé och när den var över anslöt ett större gäng utbytesstudenter och fransoser till lägenheten och festen fortsatte. Senare gick alla vidare till GIs lokaler där det var fest för skolans nya studenter. Där träffade jag dels en fransos från Alsace som talade mycket bra tyska och dels en fransos/venezuelare som talade lite svenska eftersom han bott i Stockholm i två år.
Kopplingar till Sverige finns det flera här nere; när Carl och Anne på måndagens presentation av skolan satt och spelade hangman i föreläsningssalen och Anne klurade på Carls ord böjde sig en kille i bänkraden bakom fram och knäckte ordet : brandsläckare! Han visade sig heta Rémi och hade bott i Bromma i åtta år. Föräldrarna bor tydligen kvar i Huddinge.
Julia, jag och Alice från London gillar Mariestad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar