Den som väntar på något gott...

Nu i helgen - efter sju månaders väntan - har jag äntligen haft besök här i Grenoble. Det var min kompis Michie (som jag var fadder åt då hon läste vårterminen i Linköping förra året) från Wien som hann före alla andra (min familj kommer ner i omgångar med start nästa helg) och fick agera försökskanin för mig som värd och turistguide.
Tyvärr var det molnigt och regnigt den mesta tiden men vi lyckades ändå göra en stadsvandring med fönstershopping genom de finaste/intressantaste kvarteren i Grenoble och idag tog vi oss upp till Bastiljen för lite fin utsikt. När det regnade som värst sökte vi oss till stadens naturhistoriska museum där hobbyornitologen Michie plåtade en maaaaassa uppstoppade fåglar.
I matväg blev det ost- och chokladfondue (dock ej på samma gång!!), dessutom fick Michie innan avresan smaka sin första crème brûlé.
Det var en riktigt rolig helg och det är alltid kul att återse vänner som man inte sett på länge.
Jag ser redan fram emot nästa helg då mina föräldrar kommer!









Fondue och utsikt över Isère-floden och begravningsplatser.

The curious case of Harvey Milk

Med en brownie och ett glas mjölk avrundar jag dagen knappandes på mitt tangentbord.
Våren har nu kommit till Grenoble med varmare och soligare väder. Även biograferna firar vårens intåg; i dagarna tre kostar alla föreställningar 3,50 € - och då vet alla som känner mig att inte ens strålande solsken kan hålla mig borta från biomörkret. Igår kväll ville jag se Milk men kom försent. Jag var den förste i kön som fick höra "tyvärr, det är slutsålt", dessutom hade det sålts fler biljetter till föreställningen än det fanns platser så vissa som hade biljett fick ändå inte se filmen. Eftersom jag inte har tid att gå på bio imorgon måste det bli idag så jag gick först på eftermiddagsföreställningen av The curious case of Benjamin Button och sedan på kvällsföreställningen av Milk. The curious case of Benjamin Button var något av en besvikelse, även om filmen inte var dålig. Den var dock lite för lång och bitvis seg, det kunde inte ens bra skådespel av Pitt/Blanchett väga upp. Milk var desto bättre, inte bara förtjänar Sean Penn Oscar-statyetten som han fick för sin rolltolkning av USAs första öppet homosexuella, folkvalda politiker utan filmen var genomgående engagerande och underhållande.

Solsken och värme är ju vanligtvis alltid trevligt, synd bara att snön och skidåkningen lider under väderförhållandena. I lördags var jag återigen i Les 2 Alpes men underlaget bestod tyvärr mest av is eller "de la soupe" (= soppa, slask). Tydligen ska det bli lite kallare och snöa imorgon, det ser jag fram emot, jag vill ju ändå kunna åka lite skidor med familjen när de kommer på besök kring påsk.

Lördagens skidsällskap, fr.vä.: Pierre, Charline, Hadrien, Marius

Staden som Gud glömde

Efter dryga två timmars tågresa via Lyon kom Dirk och jag igår kring kl. 18 fram till S:t Etienne. Det skulle under kvällen visa sig att S:t Etienne är staden som Gud glömde. Har du inget specifikt ärende där så åk för allt i världen inte dit!

Innan vi tog oss till fotbollsarenan ville vi äta någonting på McDonald's eller liknande men då vi gick mot centrum hittade vi bara sunkiga kebabhak och en rakt igenom ful och tråkig stadsbild. Istället köpte vi färdiga mackor på Casino och tog spårvagnen ut till Stade de Geoffroy Guichard.
Under matchvärmningen fylldes arenan snabbt och till avspark var den fullsatt med knappt 30 000 åskådare, varav 99% S:t Etienne anhängare som skapade en mäktig ljudkuliss. Bägge kortsidor var sprängfyllda med varsin hemmaklack som viftade med halsdukar och tomtebloss.

Matchen var överlag helt ok spelmässigt men Bremen gick snabbt upp i en 2-0 ledning som tvingade fransoserna att göra fyra mål för avancemang till kvartsfinalen, någonting som de aldrig verkade vara kapabla till. Till hemmapublikens stora besvikelse slutade matchen 2-2 vilket alltså betydde avancemang för Bremen anförda av Markus Rosenberg, Thorsten Frings, Diego, Claudio Pizarro och Per Mertesacker. Även den lille legendaren Mehmet Scholl lyckades jag fånga på bild då han agerade expertkommentator åt tysk TV på plats.

Kruxet med resan till S:t Etienne var att det inte fanns någon tågförbindelse hem till Grenoble på onsdagskvällen, så vi hade planerat att först fördriva tiden i en bar och sedan försöka sova på tågstationen. Vanligtvis funkar det bra att lifta i Frankrike men de Grenoble-registrerade bilarna som vi såg utanför arenan skulle tydligen inte åt vårt håll, så Dirk och jag följde våran A-plan. Efter att ha konstaterat att tågstationen redan var låst kl. 23 hittade vi en enkel bar där ett flertal Bremen-fans trillade in för att värma sig. Där fanns några killar i våran ålder som kom från grannhålan till Dirks hemort, ett medelålders par, några tyska "fullgubbar" och två killar vars kompisar blivit tagna av polisen under/efter matchen av oklar anledning. Barägarna - ett äldre par - hade fullt upp med att passa upp på alla gäster som gärna beställde på tyska eller dålig engelska men de hade ett enormt tålamod och stämningen var väldigt uppsluppen och rolig bland gästerna.
Efter stängningsdags kl 01:30 vandrade Dirk och jag genom den döda staden i jakt på någonstans att värma oss. Efter ett tag hittade vi en nattklubb som snarare var en bar med dansgolv och lounge. Det verkade vara det enda stället som fortfarande var öppet så sent för där fanns ett flertal gäster som likt oss bara satt där, trötta, väntades på morgonen. Kl. 04 stängde även klubben och vi sökte tillflykt i en liten foajé till ett av min banks kontor dit man släpptes in om man hade bankens kort.
Kl. 05 öppnade äntligen tågstationen men då hade vi ju lyckats pricka in dagens generalstrejk i regionen. Det gick dock en ersättningsbuss som tog oss till Lyon och efter en dryg timmes väntan där tog vi första tåget till Grenoble. Kl. 09:30 var vi tillbaka och kl. 11 var jag i skolan. Den gångna nattens sömnbrist ska tas igen nu... *snark*snark*

St. Patrick's Day, Zäpfle och Werder Bremen

Nu har det gått så där jääättelång tid igen sedan senaste blogginlägget, återigen har jag varit upptagen med att uppleva saker och inte haft tid/ork att skriva om dem.
Eftersom jag strax måste hinna med ett tåg blir det här väldigt kortfattat:
Igår var det St. Patrick's Day och det tyckte folk om att fira här i stan. Det finns en handfull irländska pubar/barer i Grenoble och i och utanför de två som jag passerade under kvällen så kryllade det av folk som ville dricka Guinness och lyssna på irländsk musik. Själv var jag på The Shannon Pub med Seb och några kompisar till honom innan vi gick till Bukana Bar, stamhaket för Erasmus studenter vid INPG som ingen egentligen gillar men dit de flesta går för att träffa bekanta ansikten.
Efter Guinness och Kilkenny igår var det idag dags att få ta emot ett sexpack Tannenzäpfle, min nya favorit öl sedan november. En Erasmusstudent som nyligen var hemma i södra Tyskland, där ölet kommer ifrån, var snäll nog att ta med några flaskor åt mig. Gööööööööött!!!
Som sagt så måste jag hinna med ett tåg strax, ett tåg som ska ta Dirk och mig till St. Etienne för kvällens UEFA-Cup-retur mellan St. Etienne och Werder Bremen. Dirk, ett inbitet Werder-fan, är den drivande kraften bakom projektet och åkte till Milano senast för att se returen då Werder slog ut AC Milan. Efter vinst med 1-0 hemma i Bremen förra veckan hoppas vi på ett liknande scenario ikväll. Förhoppningsvis kommer Markus Rosenberg att spela.