Lite sång, lite dans, lite naket...

Det har varit en ganska intensiv vecka med tre kvällsaktiviteter på raken.
I tisdags kväll, lagom till mitt 2-månaders-jubileum (oj vad fort tiden går...) i Grenoble fick jag en officiell fadder. (Jag anser Seb vara min inofficiella fadder).
Det var BI (= bureau international för er som inte hängt med i bloggen) som arrangerade fadderkvällen och för fem euro fick man förutom en fadder även tre kvarts pizza, chips och så mycket öl/punch/läsk som man ville ha. Tyvärr fick jag erfara att det är svårt att få franska faddrar till internationella studenter på INPG så medlemmarna i BI (ca 15 pers) fick "offra" sig själva och ha en hel liten grupp fadderbarn var att "ansvara" för. Jag vet egentligen inte vad man ska med en fadder till när man efter två månader redan har acklimatiserat sig men det är ju alltid kul att lära känna fler fransoser/-yskor.
Min fadder heter Noémie och pluggar också på GI. Jag delar henne med två tjecker och två spanjorer samt någon mer som jag i dagsläget inte kommer på vem det är. Noémie verkar snäll och föreslog direkt en middag med "fadder-familjen" men det blir tidigast nästnästa vecka eftersom vi har höstlov den kommande och detta får folk att snabbt fly fältet/Grenoble för att upptäcka nya platser. Själv tar jag tåget till Tyskland och Freiburg imorgon förmiddag. Jag kommer fram lagom till kvällen då det ska festas med Marco och Reinhard, två gamla skolkompisar.

I onsdags gjorde jag något så otroligt som att gå till Musée de Grenoble (Frankrikes tredje största/bästa konstmuseum) där det anordnades en lättsmält visning av den permanenta utställningen för stadens studenter. Less på utställningar, efter att under hela min barndom ha "tvingats" gå på alla möjliga tråkiga museer med mina föräldrar, så kände jag nu ändå att ett besök på Musée de Grenoble kanske skulle vara lite allmänbildande. Om inte annat så skulle jag efteråt iaf kunna namedroppa en del kända konstnärer vars verk jag sett.
Visningen tog en dryg timme och var helt ok, dock blev jag besviken på tilltugget som serverades efteråt, bara chips och juice. Jag som inte hade ätit ordentligt innan...
Förresten, jag såg konstverk av bl.a. Picasso, Monet, Chagall, Mondrian, Rubens, de la Tour, Canaletto, Gauguin, Matisse och Warhol. Museets äldsta konstverk är från 1200-talet och är en altartavla föreställandes St. Lucia.

Vem sa att teknologer saknar intresse för kultur?
Kvällen efter museibesöket var det "Soirée pour les étudiants de monde", en afton på kulturhuset för samtliga internationella studenter arrangerad av staden och dess universitet. Av inbjudan framgick inte riktigt hur eventet skulle gestaltas, men jag förstod så mycket som att det skulle vara någon sorts teater och sedan efterfest. Kvällen inleddes med en pinsam/konstig incident på spårvagnen som fick mig att framstå som allt annat än svensk. Halvvägs till kulturhuset klev Maged (en utbytesstudent som jag känner) på tramen. Jag hälsade på honom med handskakning och även på hans för mig okända kompis som klev på samtidigt. Denne verkade smått förundrad och frågade på knagglig franska om jag själv pratade franska och sedan om han var på rätt tram för att komma till Grand Place. Jag förklarade för honom att så var fallet innan han konstigt nog vände sig bort från Maged och mig. När vi sedan klev av vid kulturhuset men Mageds kompis fortsatte åka tram gick det upp för mig att de inte alls kände varandra. Jag hade helt felaktigt antagit att de var vänner bara för att de klev på tramen samtidigt och därmed hälsat på en total främling. Vad udda det måste ha känts för honom...
Nåja, detta var inte det minsta konstigt jämfört med vad som komma skulle.

Efter en dryg halvtimmes väntan - så gott som ingenting i Frankrike börjar på utsatt tid - bänkade vi oss i en större teatersal, ljusen släcktes och showen kunde börja. Eller som två asiater bakom mig uttryckte det: "Oh no, it's too dark to take pictures! Ok, let's just enjoy the show."
Föreställningen hette "Cher Ulysse" och kan av mig bäst beskrivas som 13 män och kvinnor klädda i vitt som i ca 75 minuter dansade till elektronisk musik. Jag fattade absolut noll av storyn men det verkade finnas en berättare (en dansare sprang runt i mössa och med mikro- och megafon) som emellanåt yttrade någonting som jag inte förstod. Spektaklet ska på något sätt ha byggt eller inspirerats av James Joyces bok, mer vet jag inte.
Själva dansen var en blandning av balett och Matt Hardings numera världsberömda rörelsemönster (se Where the hell is Matt). Ett överraskande inslag var när en av männen stod stilla på scenen och en dansös kom bakifrån och drog ner hans byxor. Jag vet inte om det var meningen att kalsongerna också skulle åka ner men det gjorde de. Hur som helst så var dansaren väldigt modig som stod kvar ett tag innan han klädde på sig igen och försvann av scenen. Sista kvarten fortsatte hela ensemblen på det inslagna spåret och dansade runt i bara underkläder.
Jag har som sagt ingen aning om vad de egentligen höll på med på scenen men vad de än gjorde så gjorde de det bra och eftersom biljettpriset är 12 € (dock gratis för oss studenter igår) så hade det nog någon vettig substans i grunden.

Efter showen fick man en drink i foajén men det dröjde inte länge förränn utklätt folk sprang in och genom byggnaden, skrikandes och fösandes folk mot utgången och gräsmattan utanför. Där hade de byggt upp någon form av Halloween-cirkus. Två män jonglerade med tända facklor framför ett draperi genom vilket mindre grupper av studenter så småningom slussades på mini-promenad. Man gick förbi en konstig figur med en stor fläkt, en skum kvinna med en skumspruta, häxor som skrek och sprang och kastade plastlöv, en tjej i en vit klänning med blåa ljusdioder som bara stod stilla och till sist två "eldportar" som man skulle hoppa igenom. Sen bjöds det på varmt vin och lite pyroteknik. Precis som med föreställningen innan så var det ingen av oss studenter som förstod vad som pågick runtomkring, alla skakade på huvudet och utbrast leende i ett "Dessa fransoser alltså...".
Efterfesten var dock "normal" igen, i foajén fanns både bar, dansgolv och dj, för en gångs skull inga konstigheter.

Nu blir det nog inget inlägg på ett tag men ja hör av mig igen när jag är tillbaka från Tyskland.
Ha det bra så länge och glöm inte att Quantum of Solace har biopremiär nästa fredag!

Tokyo!

Idag har jag gjort verklighet av min smått galna idé att åka till Japan och Tokyo över jul/nyår. Tillsammans med min franska kurskamrat och resesällskap Damien som också ska besöka utbytesstudenter i Tokyo bokade jag flygbiljetterna i förmiddags och nu på eftermiddagen har jag med hjälp av kursarna som jag ska besöka letat boende.
Jag inser att jag med min resa bryter mönstret för hur julen brukar firas hemma med familjen men någon gång måste ju vara den första. Detta öppnar även upp för att B&M kan fira jul med Ms familj för en gångs skull och att mamma (o pappa) kan gå på eftermiddagsgudtjänsten om de väljer att fira jul i Sthlm. Det är visserligen synd att inte kunna träffa familjen på lovet men detta tillfälle att upptäcka ett främmande hörn av världen är för bra för att avstå. Familjen (och alla andra intresserade) får istället ta och besöka mig här i Frankrike under våren istället!

Ur annan synvinkel

Surfade runt på aftonbladet.se i förmiddags och hittade av en slump denna länk till en KI-students reseblogg från Grenoble. Just detta inlägg om S vs. F kan vara intressant för er läsare att jämföra med min gnäll-lista. Länken är http://www.mintur.se/resdagbok/5777/text?id=43072 .

Jag kan tillägga att jag den senaste veckan även har allmänbildat mig lite, det blev hela två stycken 90-minuters presidential debates på youtube. Högintressanta ämnen debatterades men i vanlig ordning så var det roligast att studera Obamas och McCains retoriska kvaliteter och pondus i framförandet. GObama!

Gott & Blandat

Dags att ge en liten update om vad som händer här nere i Grenoble:
Igår träffade jag för första gången min språk-tandem-partner Alicia över en kaffe. Jag ansökte om en tandem-partner på InteGres (en förening för utbytesstudenter på campus) hemsida i tisdags, fick kontaktuppgifter i onsdags och träffade henne alltså igår. Hon kommer ursprungligen från en by/stad nära den schweiziska gränsen men har studerat i Grenoble de senaste fem åren, bortsett från förra vårterminen då hon gick på SU i Stockholm. Hon kunde inte ett ord svenska när hon kom dit men nu vill hon hemskt gärna åka tillbaka och i väntan på det bättra på sin svenska. Själv ser jag fram emot denna möjlighet att få mer kontakt till fransmän/fransyskor för att få mer insider-info och bättra på min franska. Jag känner visserligen att jag gör framsteg gällande språket men fortfarande händer det ofta att jag förgäves letar i minnet efter ord som aldrig ens har funnits där utan som jag måste slå upp och lära mig.
På tisdag anordnar Bureau International en parrainage(=fadder)-fest då jag även ska få en fadder tilldelad.

Igår kväll var Carl och jag på bion Le Club som ligger här runt hörnet och såg Ed Harris regidebut Appaloosa, en westernfilm som trots Renée Zellwegers medveran var helt ok. Ed Harris eget och Viggo Mortensens skådespel kändes ganska krystat men Jeremy Irons var riktigt bra som ond ranchägare. (Elin, vilken Disneyfigur har Irons lånat ut sin röst till?? Kan du inte svaret så blir jag besviken.)
I veckan har jag annars gjort "spännande" saker som att handla mat, betala räkningar och tvätta. Och jag har köpt tågbiljetter till Tyskland! Vi har en veckas lov kring allhelgonahelgen och då tänkte jag besöka Marco och Tak i Freiburg resp. Konstanz.
Av en slump har jag även hittat en fransk kurskamrat som förhoppningsvis blir mitt resesällskap till Tokyo över jul och nyår. Precis som jag har han vänner där i år som han vill besöka och vänlig som han är så har han erbjudit mig att övernatta hos hans föräldrar utanför Paris i samband med avresan som blir från Charles De Gaulles flygplats.

Ikväll ska jag på inflyttningsfest hos tre tyskar och en italienare som delar en stor lägenhet här inne i stan. Det blir dagens sociala höjdpunkt eftersom jag har varit ledig idag och än så länge bara ugglat runt i min lilla studio. Festat, om än lugnt, gjorde jag även i måndags på Bukana Pub där Singaporianen Etienne firade sin födelsedag. Måndagkvällar på Bukana har blivit något mera poppis i min umgängeskrets sedan förrförra veckan då Simon och Mark, två engelska Erasmusstudenter började jobba där som DJ resp. bartender. I tisdags anordnade InteGre som brukligt på tisdagkvällar en barkväll för alla stadens utbytesstudenter. Varje tisdag är de på ett nytt ställe och i tisdags kunde jag inte avböja inbjudan då kvällens bar ligger endast ett kvarter hemifrån. Det var trevligt att träffa lite nytt folk och på kuppen blev jag ett Charteuse-glas rikare som av någon outgrundlig anledning hamnade i min jackficka och transporterades hem... en fin souvenir! =P
Apropå Chartreuse så kanske det blir en utflykt dit i helgen, eller närmare bestämt till Voiron, där Kartuseanmunkarna tillverkar den berömda likören. Nämnde jag att där finns världens största lagerkällare för likörer och att det är gratis att smaka?

Det här får räcka för tillfället,
Hej då på er!

PS 1: Trots att jag var ledig idag lyckades jag stiga upp redan kl. 9 i morse. För att säkerställa att jag inte skulle somna igen började strax därpå två reparatörer att greja med port-telefonsystemet i huset. De ringde på hos diverse folk för att testa (ljudet är ingen fin klocka utan en högljudd, äckligt krasslig, grå tonsignal. I 90 minuter höll de på och ropade på varandra upp och ner i trapphuset och min grannes porttelefon blev deras testapparat. Dörrarna och väggarna här är inte så ljudisolerade såg jag hörde tydligt deras oväsen och hur de ständigt på franska ropade "Hallå....?!" - "Är du där?" - "Var är du?" - "Hör du mig?!". Som om inte det var nog så höll en slaggborr på att jobba ute på gatan under tiden så min morgon blev allt annat än lugn.

PS 2: Igår såg jag min andra demonstration i Frankrike, den här gången gällde det att protestera mot en ny integritetskränkande lag som ger staten rätt att samla och kartlägga information om privatpersoner. På tal om detta, kan man få en update hemifrån angående FRA-lagen?

Sacrebleu! - listan uppdaterad

Gnällspiken har varit framme igen och uppdaterat listan i inlägget "Sacrebleu! - saker att störa sig på i Frankrike" med två nya punkter.

Sacrebleu! - saker att störa sig på i Frankrike

Den följande halvtimmen då jag skriver detta inlägg kommer jag återgå till mina svenska rötter och bli så där härligt gnällig som bara svenskar kan bli när de inte orkar vara positiva och konstruktiva. Visserligen har (livet i) Frankrike mycket gott och bra att erbjuda men allt sånt sparar jag till en annan dag och ett annat inlägg.
Jag är också fullt medveten om att jag generaliserar och drar alla fransmän över en kam när jag beskriver "dem" men egentligen bara menar en del av Grenobles invånare som jag stött på här nere. Vissa brister i det franska systemet får dock anses som problem som inte bara finns här i staden utan i hela landet.
Som sagt, berömmet får vänta, nu ska jag roa mig med att vara negativ:

• Fransmän kan inte baka bröd. Här finns typ bara vitt, halvvitt och helvitt bröd. Mjukt och slafsigt bröd. Bröd med choklad i (gott, men inte till frukost). Var finns det nyttiga fullkornsbrödet?!
• Fransmän bryr sig inte om att göra plats åt andra. Står man (i grupp) mitt på trottoaren, framför en dörr eller på en mindre yta och någon närmar sig för att gå förbi så flyttar man inte på sig. Står man lite vid sidan av och uppfattar att någon vill komma förbi så uppmärksammar man inte heller dem som står i vägen om detta faktum.
• Fransmäns bäst omtyckta sätt att betala för sig är med check! I vilket annat land betalar man med check i kassan? Att enkelt och smidigt betala med kort i kassan och räkningar över nätet är ganska avlägset här. Vill man betala via nätet måste man få en verifieringskod via sms från banken, en tjänst som naturligtvis kostar extra.
• När vi ändå är inne på ämnet kassa, fransmän är kassa på engelska. Visst, jag är inte här för att konversera på engelska men om man har ett problem och inte kan uttrycka sig på franska så bör man väl kunna ta det på engelska? Men de fattar i regel inte ens de enklaste fraser (trots att språket är obligatoriskt i skolan).
  
• Servicen i franska affärer är oftast undermålig. Kommer man till kassan får man ofta vänta till personalen har avslutat sina privata samtal med varandra. Om man sen blir hälsad på när det väl är ens tur så får det närmast ses som en bonus. Ofta fortsätter samtalen personalen emellan också medan kunden betjänas.
• Kassorna i franska matvarubutiker är klart underdimensionerade, kanske hälften så korta som i Sverige och utan "separering" när varorna har slagits in i kassaapparaten. Detta innebär att endast en kund kan lasta upp sina varor på rullbandet åt gången och nästa kund kan inte betjänas förränn föregående kund har packat ner alla sina varor och gjort plats på ytan efter rullbandet. Detta tar onödig tid!
• Köken i studentboendena är under all kritik. Det kan bo uppåt 20 personer i en korridor och dela på ett kök som egentligen bara är ett rum med tre fristående kokplattor och en diskho. I de flesta studentrummen finns ett litet kylskåp men inte i alla. I helgen lärde jag känna en student som inte har kyl varken på rummet eller i korridoren, han måste köpa färsk mat nästan varje dag! Inte en chans att man hittar sådana förhållanden i Sverige.
• Fransmän har absolut noll tålamod i trafiken. Om en bil inte börjar rulla samma sekund som rödljuset slår om till grönt så kommer minst tre biltutor att påpeka detta i samma stund. Sedan kommer alla att trycka gasen i botten och försvinna med skrikande däck.
• Fransmän kan inte parkera. De står snett. De står med häcken ute i gatan. De står med backdäcket på trottoaren. De står där det är förbjudet att stå. De dubbelparkerar. Dagligen ser jag lapplisor som sliter på gatorna, det måste nog måste vara Frankrikes hårdast arbetande yrkeskår. Aja, åtminstone tjänar staten pengar på idiotin.
• Fransmän är helt besatta av akronymer (tack, David!) och förkortningar. Alla högskolor, universitet, föreningar, myndigheter och annat möjligt och omöjligt heter någonting (inte nödvändigtvis) långt som de väljer att korta ner. Min ena skola heter Ecole National Supérieure d'Environnement, d'Eau et d'Energie eller kort och gott ENSEEE. Eller ännu kortare: ENSE^3. Eller ännu bättre: E^3 (läs: e cube). Andra fina exempel är GUCEM och ESMUG (båda är klätterföreningar, hur ska man kunna fatta det??). På ett sätt är det praktiskt med korta versioner av namn, problemet med fransmännen är ju bara att de slänger bokstäverna i ansiktet på en utan att (i samtal eller på papper) förklara vad de står för. Mina föreläsningsanteckningar såg också ganska skumma ut innan jag förstod att många symboler och konstiga ord var förkortningar. Exempelvis ord som slutar på -"ent" skrivs ofta bara ut med ett upphöjt t efter de inledande stavelserna (coefficient = coeff^t, frottement = frott^t etc.). Tom ett litet ord som "dans"(= i) får inte heta dans utan bara "ds".
  

PS: Ovanstående bör tas med 2-3 korn salt men jag tycker ändå att jag lyckades beskriva situationen här ganska bra. ;-)

Liberté, égalité, fraternité!!!

På väg till skolan i eftermiddags sprang jag bokstavligt talat på ett typiskt franskt fenomen. Fram genom de största och mest vältrafikerade gatorna drog ett långt demonstrationståg med fanor, banderoller och megafoner. Jag hade till skillnad från ganska många andra på trottoaren inte tid att stanna för att beskåda paraden men jag lyckades iaf uppfatta några ord och fraser som skanderades. Det lustiga var att folk verkade protestera mot lite allt möjligt, som om Grenobles alla wannabe-demonstranter hade fått en slot-tid av polisen för att ventilera vad de hade på hjärtat.
Majoriteten av demonstranterna viftade med röda PCI-fanor (partie communiste francaise) och ropade någonting antiamerikanskt och anti-Sarkozy:skt. Sen fanns det en annan större grupp som var för kortare arbetstid, fler jobb och ytterligare något, samt - tror jag - en grupp som önskade mer jämställdhet för kvinnor.
Nästa gång kanske man ska ta tillfället i akt och gå med i demonstrationståget själv, det finns ju gott om saker att slåss för (verbalt), exempelvis fullkornsbrödet rätt i det franska, baguette-dominerade samhället.

30 h München - 24 h bussresa = en riktigt rolig helg!

Helgen i München var kanske den roligaste sedan min ankomst till Grenoble. Bussresan var dock lagom underhållande, vi lämnade campus kl 20:21 i fredags kväll, stannade 2 ggr innan busschaufförerna löstes av i Zürich strax efter kl 3 och fortsatte via Österrike upp till München där bussens GPS lotsade oss till fel campingplats. En liten stund senare, framåt kl 8 på lördag morgon kom vi dock fram till rätt campingplats, den i Obermenzing nordväst om centrala München. Medan de andra 119 studenterna i sällskapet byggde upp sina tält åkte jag till min kusin Carl som bor mellan campingen och Theresienwiesen, där Oktoberfesten hålls.

Här vill jag infoga att det kändes ytterst konstigt från det att jag klev av bussen fram till slutet på dagen. Dels hade jag inte kunnat sova mer än kanske 4-5 ggr 20 minuter under natten så jag var lite trött samtidigt som jag inte kände att en ny dag hade påbörjats. Riktigt skumt var dock att jag hade svårt att inse att jag befann mig i Tyskland. Jag har vant mig så vid att det pratas franska runtomkring mig att jag blev förvånad varje gång jag hörde att folk på stan faktiskt pratade tyska och att jag kunde uppfatta allt de sa (nu överdriver jag, de flesta pratade ju bayerska =P) och läsa alla skyltar.

Efter frukost hos Carl stack vi ut till "Wiesn" och själva Oktoberfesten som egentligen inte är något annat än ett stort nöjesfält med åkattraktioner, matstånd, souvenirer och öltält - som inte är några tält utan 15-20 riktiga byggnader som varje år snickras upp för den två veckor långa festen/öl-orgien. Tydligen är folkanstormningen störst på lördagar så när vi kom fram så var "tälten" redan fyllda och delvis "avspärrade för dagen". Vill man få en sittplats i ett tält på en lördag ska man börja köa kring kl 5-6 på morgonen (insläpp kl 9). Under veckan när folk jobbar ska det dock inte vara så svårt att komma in har jag hört.
På Wiesn gick Carl och jag först en runda kring området för att skaffa oss en överblick och se hur stort det faktiskt var. Sedan lokaliserade vi via sms var min LiU-kompis Tak satt med sina vänner. De hade börjat köa kl 7 men bara fått sittplatser på en veranda utanför ett tält. Jag anslöt till dem och drack dagens första och sista riktiga sejdel/"Maas" som i år kostade 8,20 €.

På eftermiddagen blev det kallt och regnigt och eftersom utsikterna att få en plats i ett tält var lika mörka som bitvis molnen lämnade Carl och jag Wiesn för att istället ta en titt på stan. Det blev en ganska lång promenad genom Münchens fina och krokiga gator och Carl visade mig så gott som alla sevärdheter: shoppinggator, viktiga byggnader (på bilden syns Münchens übercoola rådhus vid Marienplatz) och kända (för dagen proppfulla) pubar/barer/bryggerihus.
På kvällen träffade vi min gamla skolkompis Marco som hade tagit sig till München för att gå på Oktoberfesten på söndagen. Efter att ha försökt komma in på större "Bräuhäuser" som dock var fulla landade vi till slut på en trevlig och lugn bar i närheten av universitetet. Där, långt från Oktoberfestens trängsel och fylla, avnjöt vi god Augustinerbräu innan Marco (och hans kompis) gick hem för att orka upp tidigt nästa morgon. För Carl och mig avslutades lördagen sedan med en nattföreställning av filmen "Tropic Thunder".

Söndag morgon/förmiddag åt jag frukost hos Carl innan jag åkte tillbaka till campingen där alla Grenoble-resenärer skulle träffas kl 12. Efter en tids väntan började bussarna rulla hemåt kl 13:30. Pga kö på autobahn gick det till en början segt framåt men sedan lossnade trafiken. Vi körde tillbaka samma väg som vi kom men eftersom det fortfarande var dag nu så såg man lite av det fina landskapet också (byar och ängar med betande kor och snötäckta berg i bakgrunden).
När vi åkte igenom Bregenz kunde man se Waldseebühne, den berömda opera-/konsertscenen som ligger på en ponton i Bodensjön och som även har tjänat som inspelningsplats till den kommande Bondfilmen.

01:30 klev jag av bussen i centrala Grenoble och 30 minuter senare låg jag äntligen i min säng igen. Oväntat nog orkade jag gå till måndagens enda föreläsning kl 08:00 men sedan sov jag igen från 10:00 till 14:30. Eftermiddagen har jag tillbringat med att författa ovanstående text och nu på kvällen drog terminens språkkurs igång. Vad jag tycker om den får ni veta om några veckor.

Jag avslutar med ett citat från Con Air: "Goodbye...and good night!"

kusin Carl i ljusblått, kompis Marco i lila/beiget

Oktoberfest i München!

Ikväll är det dags, kl 19:00 går bussarna som ska ta mig och 119 andra festglada och ölsugna Grenoble-studenter till München för sista helgen av den 175:e Oktoberfesten!
Med min atlas och en linjal har jag beräknat att avståndet mellan städerna ligger kring 570 km och vad jag har hört så ska bussresan ta ca 12 timmar. Det kanske är lite i värsta laget men jag tror och hoppas att upplevelsen på plats kommer vara värd besväret, inte bara för den beryktade bayerska ölens skull utan även för den sociala biten, jag kommer nämligen inte bara ha sällskap av mina vänner från Grenoble utan förhoppningsvis även träffa min kusin Carl, en studiekompis från Linköpingstiden och två gamla klasskompisar från Tyska skolan.
Strax ska jag iväg och inhandla proviant med KTH-Carl. Jag hör av mig igen efter helgen för att ge er en resumé av mitt besök på Oktoberfesten. Ha det bra sålänge!!