Randonnée til Pic Saint-Michel (1966 m.ö.h.)

Igår gav jag mig ut på min första riktiga randonnée här i trakterna. Randonnée är såklart franska och betyder ungefär vandring/långtur. Tillsammans med Julia, Peder, Linnea, Johan och dennes franska fadder Simon åkte jag på morgonen ut till en by sydväst om Grenoble som kan ha hetat Lans-en-Vercors. Därifrån påbörjade vi vår vandring (österut) upp mot toppen Pic Saint-Michel. Framför oss hade vi en tur på ca två timmar, en stigning på ca 700 meter och nästan obeskrivligt vacker natur. (Jag hänvisar helt enkelt till de bifogade bilderna…)

Vi gick på skogsvägar och -stigar, över ängar och steniga sluttningar, och klättrade över stenbumlingar av varierande storlek. Imponerande visuella inslag på vägen upp (och ner) för berget var bl.a. ett antal bergsväggar och stup, en skock får med bjällror som vallades av en eller flera hundar och två paragliders. Tyvärr såg vi inga murmeldjur men ett flertal busvisslingar avslöjade ändå att de fanns där någonstans, väl kamouflerade i vegetationen.

Eftersom vi vandrade uppför bergets västra sida hade vi länge bara (fin) utsikt mot dalen västerut men först när vi kom upp till bergskammen Col de l’Arc (1736 m) och kunde se österut blev det riktigt coolt. Helt plötsligt låg där ett vitt hav av moln framför oss med öar av mörka bergstoppar! Helt otroligt!

Efter fotograferings- och återhämtningspaus fortsatte vi de återstående 230 metrarna upp till Pic Saint-Michel där vi åt vår medhavda lunch. Utsikten där uppifrån var makalös, framför och lååångt under oss låg Grenoble och runt omkring fanns bara himmel, moln, och berg.

När vi hade ätit och njutit klart av utsikten gav vi oss av nerför igen, men denna gång valde vi en något kortare och stenigare väg.

Nästan nere vid bilarna tog vi en välförtjänt kafferast i en mysig liten bergsrestaurang.

Kring kl 18:00 var vi tillbaka i Grenoble och en dryg timme senare träffades vi hos Johan för att avsluta dagen med gemensam middag. God mat, gott vin och några partier jungle speed (ett kortspel) fick således avrunda en mycket rolig randonnée-dag.

Första månaden avklarad

Idag är det exakt en månad sedan jag anlände till Grenoble. Då - den 21 augusti - var det varmt och soligt, nu - den 21 september - är det småkyligt och mulet...men jag trivs fortfarande bra här och ser fram emot ytterligare nio roliga månader innan det är dags för hemresan.

Medan det under veckan har regnat i Grenoble så har den första snön fallit uppe i bergen och målat de högsta topparna vita. Löven på träden har har hunnit bli bruna och börjat samlas på marken. Den höga luftfuktigheten leder till guttation på morgonarna och dimma i dalen. Med andra ord så har hösten nu även kommit till Grenoble.
Apropå dimma så var det precis vad som mötte oss när vi kring halv tio igår förmiddag kom fram till lac Laffrey för att vindsurfa. Tjock dimma! När vi klev ur bilarna såg vi några master och surfingbrädor på ett 20-tal meters avstånd. Vi antog att vi var nära stranden men vattnet kunde man inte se, bara en grå-vit massa. Först efter lunch lättade dimman så att den vackra naturen som omgav sjön kunde visa upp sig. (Lac Laffrey ligger i en dal omgiven av små stugor, skog och gröna kullar med betande får...)
Trots heltäckande våtdräkt och skor så var det till en början kallt på och framförallt i vattnet men man vande sig snabbt och när solen sen tittade fram på eftermiddagen så kändes det faktiskt rätt så angenämt. Själva surfandet gick ganska bra, jag hade en duktig instruktör och det mesta av det som jag lärde mig om vindsurfing i Turkiet satt fortfarande kvar.

I förmiddags var det brunch uppe hos Anne. Vi var sammanlagt 11 personer som på 18 kvm njöt av bröd, ost, frukt, bacon, äggröra, american pancakes och brownies. På eftermiddagen var det Chelsea-Manchester United på O'Callaghans som gällde. Matchen slutade 1-1, ett bra resultat med tanke på att Chelsea under 60 minuter ägde spelet. Resten av dagen har jag tillbringat med böcker om värmelära och vätskemekanik i ett försök att förstå vad den gångna veckans föreläsningar egentligen handlade om. Bristen på kurslitteratur är irriterande och kommer att avhandlas i ett kommande inlägg titulerat "Saker att störa sig på i Frankrike!" på denna blogg.

Ursäkta, vad är klockan?

Det ser löjligt ut att jag kl. 12:44 (som tidsstämpeln på föregående inlägg indikerar) skriver att jag ska gå och lägga mig. Jag kan bara säga att blogspots egen klocka går fel för svenska förhållanden och att jag inte har lyckats övertyga den att visa rätt tid. Klockan är nu 22:49. Så det så.
Gonatt!

Bara sport, bara sport, bara massor utav sport!

Den här veckan går i sportens tecken.
I onsdags och torsdags var det stort sportforum på campus, en sorts mässa där alla universitetens idrottsföreningar ställer ut och informerar om sina aktiviteter så att studenterna får hjälp med att fatta beslut om vilken idrott de ska hålla på med under skolåret. Eller förresten, få hjälp?! Jag var mer osäker angående mitt val när jag lämnade forumet i onsdags än när jag kom dit. Så många idrotter att välja mellan, både lagsporter som fotboll, rugby och volleyboll och individuella idrottsgrenar såsom klättring, bågskytte, fäktning, dykning, skidåkning och dans. Sammanlagt finns väl ca 30 sporter att välja bland. För fransmännen är idrotten obligatorisk, betygsatt och en kurs som ger högskolepoäng. För oss utlänningar är det fritt fram att välja "formation personelle", dvs att man idrottar för skojs skull utan att bli betygsatt.
När jag gick ifrån forumet i torsdags eftermiddag hade jag köpt medlemskap i Glisse, skidklubben som arrangerar billiga resor till främst Les 2 Alpes och erbjuder en massa rabatter i samarbete med diverse partners. (Gratis skidundervisning ingår också.)
För att ha en sysselsättning innan den första december och efter sista april köpte jag även ett klätterkort som ger tillträde till den nybyggda klättringshallen på campus. Lån av utrustning och gratis undervisning ingår och på helger anordnas ofta utflykter då man får klättra "på riktigt" på berg och klippor i trakterna kring Grenoble.

Jag kunde länge inte bestämma mig om jag skulle välja klättring eller vindsurfing som icke-vinteridrott och när jag var på väg från forumet till spårvägen hem så fick jag nästan ångest. Det slutade med att jag gick till spårvagnsstationen men inte för att åka hem utan för att ta ut mer pengar från bankomaten. Sen gick jag tillbaka till mässan och la upp anmälningsavgiften till surfingklubben. Dagsutflykter till en närliggande sjö får man då för 8-10 € och då är all utrustning, undervisning och transport gratis. Höjdpunkten är väl annars resorna till medelhavs- och atlantkusten på loven. En sådan resa ska/måste jag åka på!
Det är inte billigt att syssla med alla sporterna på en gång men jag tycker att det är en vettig sak att lägga pengar på, fysiska aktiviteter som man inte så lätt kan ägna sig åt på östgötaslätten eller i Stockholm. Jag hoppas även att idrottandet kommer att ge mig en sorts ram i tillvaron där jag effektivare kan planera in tid för studierna, jag hoppas ju trots allt kunna komma hem med minst 40 franska ECTS så att jag får ut min internationella I-examen.

Som om det inte var nog med fysiska aktiviteter så fixade jag en cykel idag. Det är en gul, stabil "Métrovélo" som jag hyr under ett år av ett statligt franskt företag. Métrovélos finns det gott om i stan, de hyrs främst ut till turister men även i stor utsträcking till studenter som inte vill köpa en egen cykel. Hyr man hojen längre än sex månader så får man gratis service och reparation av cykeln om det skulle behövas.
Direkt efter att ha kvitterat ut cykeln åkte jag till campus för att anmäla mig till morgondagens surfing-dagstur. Det tog ett tag att komma dit eftersom jag fick stanna vid varannan korsning för att orientera mig. Min karta är konstigt dimensionerad tycker jag nu i efterhand...
Att cykla hem från campus var lite lättare men det tog mig ändå 30 minuter. Förhoppningsvis ska lite träning och en så småningom optimerad vägsträcka få ner restiden till 15-20 minuter. Biltrafiken här är inte alltid att leka med och i innerstaden är cykelbanan ofta samma som bussfilen så det gäller att vara uppmärksam. Jag kan dock lugna alla oroliga personer där hemma; jag kör med hjälm!
Nu ska jag ta och lägga mig för imorgon kl. 08:45 är det samling för surfingturen. Planerad återkomst är kl. 18:00 så förhoppningsvis blir det många roliga timmar på vatten imorgon!

Getting off in Lyon

Efter kräftskivan med efterföljande fest och utgång blev det inte många timmars sömn för klockan 08:00 i lördags morse marscherade Anne och jag iväg i regnet för att möta upp Seb, Daniel (Kanada), Ryana (Indien), Shayan (Iran), Maged (Egypten) och Anna(Ryssland) vid tågstationen. Planen var att spendera dagen med att upptäcka Lyon.

Regnet och vinden följde oss hela dagen så tyvärr blev upplevelsen (och fotografierna) inte så där jättefantastisk(a) som vi hade hoppats men det var mycket trevligt ändå.
Tågresan tog en dryg timme och från Gare Part-Dieu tog vi tunnelbanan till Saxe-Gambetta varifrån vi gick västerut till Place Bellecour, ett jättestort torg. Vi fortsatte västerut över floden Saône och strövade norrut genom gamla, fina gränder tills vi träffade Sebs kusin, Clémentine, som studerar i Lyon. Med henne åt vi först en sen frukost i ett mysigt, gammaldags café med källarvalv som bjöd på kaffe, juice, bröd och olika hemmagjorda marmelader. Sedan gick vi till Clémentines lägenhet som låg inte långt därifrån. Där pratade och umgicks vi med henne och Laura och Graham som hon delar lägenheten med. På eftermiddagen tog vi bergbanan upp på kullen där Lyons katedral ligger. Efter att ha besiktigat den och imponerats av utsikten över staden gick vi nerför kullen genom små parkanläggningar och österut tillbaka till tågstationen. På vägen trodde jag mig ha upptäckt ett svenskt café vid namn Kom în Kafe, dock visade det sig att jag hade helt fel. När vi gick in för att fråga sa de att Kom în var en äldre ägares famlijenamn eller dylikt, här fanns för en gångs skull inga kopplingar till Sverige.
18:45 tog vi tåget tillbaka till Grenoble och kring 19:00 var vi hemma igen. Utflykten gav mersmak både på Lyon och utflykter till andra närliggande städer, kanske dock med ett mindre och mer flexibelt sällskap. Alltid lika entusiastiska Ryana hade fått i sig för mycket kaffe på morgonen så hon sprang runt (och ifrån oss) och fotograferade allt märk- och omärkvärdigt och frågade och berättade en massa skumma saker. Alla var vi överens om att hon var väldigt underhållande men att vi borde ha haft med oss ett koppel åt henne.

Medan de andra senare träffades för att förfesta inför kvällens planerade utgång orkade jag bara stanna hemma, dock anslöt jag sen till gruppen på Bukana Bar. När Bukana stängde gick vi till klubben "Le vieux manoir", ett stort ställe med flera dansgolv, barer och plan (också ett sådant som flyger, det hänger i taket som i ett flygmuseum!).
När det sen var så sent så att det var hyfsat tidigt gick jag hem för att sova och ladda batterierna efter en kul men ansträngande fredag/lördag.

[kreehft-shii-vah] !!

I fredags var det äntligen dags för kräftskiva! Flera av oss nio Erasmus-svenskar hade inte varit på någon kräftskiva i sommar än så vi bestämde oss för att anordna en i Grenoble medan IKEA fortfarande hade kräftor och snaps i sortimentet. För att dela med oss av detta svenska kulinariska fenomen till andra kulturer bjöd vi även en handfull tyskar, fransoser och engelsmän.
Kalaset gick av stapeln hemma hos Chalmers-Katarina eftersom hon hade störst lägenhet. Bord och stolar fanns det dock inte tillräckligt utav så vi dukade helt enkelt upp på golvet.
Utrustade med pappershattar, kräftor, sallad, baguette, ost, svensk snaps och sånghäften (Stor applåd till Peder som hade tryckt upp sånghäften med kända, klassiska svenskar på framsidan!) välkomnade vi icke-svenskarna som under kvällen fascinerades av det mycket goda men något svåråtkomliga kräftköttet och de svenska snapsvisorna. Snapsen i sig var väl ingen sådär jätteförtjust i men ju längre kvällen led desto mindre roll verkade smaken spela.
Det revs av studentklassiker som Helan går, Feta fransyskor, Härjarevisan och inledningsvis naturligtvis Kungssången men höjdpunkten var kanske ändå Ingmar Bergmans visa (melodi: ingen, text: Tystnad....Tagning....).

Kräftskivan blev en succé och när den var över anslöt ett större gäng utbytesstudenter och fransoser till lägenheten och festen fortsatte. Senare gick alla vidare till GIs lokaler där det var fest för skolans nya studenter. Där träffade jag dels en fransos från Alsace som talade mycket bra tyska och dels en fransos/venezuelare som talade lite svenska eftersom han bott i Stockholm i två år.
Kopplingar till Sverige finns det flera här nere; när Carl och Anne på måndagens presentation av skolan satt och spelade hangman i föreläsningssalen och Anne klurade på Carls ord böjde sig en kille i bänkraden bakom fram och knäckte ordet : brandsläckare! Han visade sig heta Rémi och hade bott i Bromma i åtta år. Föräldrarna bor tydligen kvar i Huddinge.
Julia, jag och Alice från London gillar Mariestad.

Hänt i veckan

Inget bloggande på en vecka; det hade jag tänkt ta igen nu med tre inlägg på raken! För visst finns det lite att berätta. Först ut: den gångna veckan, måndag-fredag.

Måndageftermiddagens presentation för utbytesstudenterna var väldigt givande och rättfärdigade förmiddagens "skolk". Idrottsansvarige Michel Candys lilla föredrag om skolans breda utbud av sporter samt det faktum att idrott är obligatorisk och ger ECTS-poäng var just godis för oss åhörare. Men vad ska man välja? Skidor? Klättring? Fäktning? Vindsurfing? Kommande torsdags sportforum får bli avgörande för detta svåra val.
Mycket tid har denna vecka också gått åt till att försöka spika skolårets schema. För att täcka upp det som vi skulle ha läst i Sverige kommer klasskompisen Julia och jag läsa kurser från samtliga tre årskurser på GI samt några kurser på ENSE3. Det är upplagt för nytt svenskt-franskt rekord i schemakrockar men vi hoppas kunna leva med det genom att - när det behövs - gå på varsin tillställning och sedan berätta för varandra vad den andre missat.
Vi har redan haft två föreläsningar på ENSE3 om värme- och strömningslära. Det gick hyfsat bra att förstå vad som sades men för strömningsläran verkar det fattas vissa förkunskaper så den kursen kanske vi hoppar av. En halv kraschkurs i CAD har vi också hunnit med.

En annan häftig händelse i veckan var releasen av den slutgiltiga trailern till Quantum of Solace, den nya Bondfilmen som har premiär i slutet på Oktober. På 007.com kan ni allmänbilda er och njuta av en alldeles genialisk förhandstitt på filmen.
På tal om imponerande visuella upplevelser så kan även nämnas att vi var ett gäng som satt på O'Callaghan's i onsdags kväll och tittade på VM-kval mellan Kroatien och England. England imponerade och vann med 4-1, lite för enkelt kanske efter ett tveksamt rött kort för Kroatien tidigt i andra halvlek. Irländska/engelska pubar verkar för övrigt vara ett lika vanligt inslag i den franska stadsmiljön som skrikande bildäck, dånande MC-motorer och otåligt tutande.

I torsdags gjorde jag något väldigt franskt, jag köpte nämligen min första baguette och bar hem den under armen. Tillsammans med färskost, morots/sellerisallad och ett stekt ägg blev det en mycket god lunch. Gällande mat så har jag börjat försöka laga mer hemma istället för att köpa kebab och pizza, men mina två kokplattor har än så länge bara värmt pasta, korv, och ägg. "Frysta färdigrätter + microvågsugn = hyfsat gott" är annars också en gångbar ekvation.

Den hittills bästa måltiden i Grenoble intogs på en anrik restaurang i Grenobles äldsta kvarter i måndags med Anne och Carl och bestod av en bondomelett med sallad och pommes frites. På restaurangen hade många historiska personer ätit genom åren, bl. a. hade Karl XIV Johan förfört en av servitriserna innan han stack till Sverige för att bli knug.

Moi avec une baguette.

Kommentarer für alle!

Bonsoir à tous!
Nu har jag ändrat i inställningarna så att alla kan lämna kommentarer på bloggen.
Med andra ord: Lämna kommentarer!
Det är alltid kul att få feedback på det jag skriver och ni får gärna komma med synpunkter på sånt som intresserar er och som ni vill läsa mer om.

Sockerkaka, azerty och julpynt - de första två veckorna i Grenoble

Egentligen hade jag tänkt sitta i en föreläsningssal med alla ENSGIs nya elever och lyssna på presentationer om skolan nu, men jag gick hem i första pausen. Det gav absolut ingenting. Salen var fylld av ett konstant surr och runtomkring oss (= fem svenskar + 1 finne) satt övervägande folk från "Cercle GI", typ skolans festeri och snackade oavbrutet. De som presenterade skolan hördes knappt men av programmet och texten på projektorslidesen att döma så var det inte tal om något viktigt eller intressant. I eftermiddag hålls en presentation för alla utbytesstudenter, den hoppas jag få ut någonting av.
Jag kan tillägga att GIs lokaler är ganska gamla och i behov av renovering. T. ex. föreläsningssalen som vi var i i morse (och som verkar vara skolans största) har dålig belysning, krittavla och säten av tjock masonit. När jag lämnade förmiddagens presentation så var det inte bara hjärnan utan även ändalykten som sa ifrån. C4 hemma på LiTH framstår verkligen som deluxeutrustad i jämförelse.

Nu till de gångna två veckorna:
Första veckan (25-31/8) gick jag en intensivkurs i franska som hölls på GI. Vi hade undervisning måndag till fredag från kl. 9 till 13 med 20 min paus, dock började undervisningen senare och pauserna blev längre för varje dag. Från kl. 8 varje dag så bjöd BI (Bureau International) på "frukost" på skolan. Observera att frukosten i Frankrike skiljer sig markant från den i Sverige, här äts bara lite och helst socker. Det som BI serverade var följaktligen sockerkaka och kaffe/juice.
Språkundervisningen var inte direkt ansträngande, vi fick mest diverse texter och små övningar som skulle få oss att börja prata så mycket som möjligt. De grammatiska inslagen lös med sin frånvaro. Veckan avslutades med ett litet prov där vi skulle skriva nånting utifrån en text om framtiden.
På eftermiddagarna/kvällarna arrangerade BI olika event som enkla middagar, en biljardkväll, en grillkväll, en stadsvandring samt ännu en grillkväll (denna gång uppe vid bastiljen, en gammal försvarsinrättning på berget norr om centrum som nås på ca. 1 timme till fots eller på 5 min med linbanan).
Bilderna visar Anne, chilenaren Cedric, tysken Dirk och svensken Johan resp. ryskan Anna, finskan Johanna, Anne, Johan och mig.

Helgen tillbringade vi i Ardèche med forspaddling. Kl. 5 på lördagsmorgonen samlades vi för att ta bussen 3 timmar syd-västerut. I Ardèche finns typ en mindre version av Grand Canyon som erbjuder paddling i fantastisk natur med klart vatten. Turen var dock aningen för lång - 30 km - och tog kring 6 timmar att genomföra. Dessutom var det väldigt varmt och ganska långt mellan de strömma partierna så paddlingen tog på krafterna. Då vi blev tillsagda att bara ta med oss saker i kanoterna som fick bli blöta tog jag inte med mig kameran, tyvärr har jag därför inga "actionbilder" från paddlingen. På kvällen åkte vi till en campingplats där vi festade och övernattade i militärtält. Söndag förmiddag tillbringades på campingen med bad och på eftermiddagen åkte vi för att titta på Madeleinegrottorna som låg i närheten. Framåt kl 21 var bussen framme i Grenoble igen och jag avrundade kvällen med en pizza hemma hos (faddern) Seb.

Andra veckan gick åt till att ta itu med praktiska och administrativa ärenden:
Jag fyllde i 1001 papper för att bli inskriven på GI och få mitt studentkort. Jag var på banken och ordnade med betalningar, konto och kreditkort. Jag var på IKEA och köpte mattor och andra prylar för lägenheten. Jag var på campus och började med en kurs där man jobbar med datormoduler för att lära sig teknisk franska. Jag fixade internet i lägenheten; äntligen! Innan jag kunde använda min egen dator var jag tvungen att använda franska datorer med tillhörande azerty-tangentbord. För de som inte vet så har vi qwerty-tangentbord i Sverige. Azerty/qwerty syftar på de fem första bokstäverna till vänster på översta raden och eftersom tangentborden är olika och man av vana vill skriva på ett annat sätt så är det väldigt frustrerande att vänja sig vid en ny anordning av bokstäverna och symbolerna.

Övrig tid gick åt till att gå på stan och umgås med Seb och andra utbytesstudenter. Mestadels åt vi middag men vi hade också en ost- och vinkväll. Att uppskatta stinkande och möglig ost är något jag får lära mig det här året, med vinet är det lättare.
En intressant iakttagelse när man rör sig på Grenobles gator är julbelysningen som är uppsatt året runt. Den är naturligtvis inte tänd så här års men på de flesta fasader och exempelvis över gatan utanför min balkong hänger ljuskedjor eller glödlampor som formar ringklockor, granar och annat juligt. Tydligen är det för jobbigt att plocka ner pyntet efter jul så det får vara kvar hela året.

Hej, hur är läget? Centralt!

Detta inlägg tillägnas min pappa, kartornas okrönte kung.
Ni har fått se lite utsikts- och lägenhetsbilder, nu hade jag tänkt knyta ihop säcken och ge er ett helhetsperspektiv.
Markeringarna på kartan här bredvid är kanske inte de snyggaste men eftersom jag inte är någon redigeringsguru så får det duga så här.

Jag är mycket nöjd med läget för min lilla studio, jag har allt jag behöver inom några minuters gångväg. Till ENSGI, högskolan för industriell ekonomi där de flesta av mina kurser går, tar det 7-8 min att gå. Lägg till 2 min och du är framme vid tåg-/busstationen. Till Place Victor Hugo, mötesplatsen med stort M, tar det ca. 4 min och intilliggande centrum och "gamla stan" ligger strax bortanför.
En billig livsmedelsaffär, Casino, ligger 3 min bort och på vägen dit passerar man bl.a. mitt tvätteri, min internetleverantör, en (högljudd) bar, ett patisserie (= konditori), en grekisk och en asiatisk restaurang. Banken, hyresvärden och försäkringsbolaget ligger också maximalt 8 min från studion.

Det ända som jag inte direkt når till fots är campusområdet. Där ligger bl. a. Grenobles två universitet, ett flertal studentboendekomplex och de fem tekniska högskolorna som tillsammans med ENSGI utgör INPG (Institut National Polytechnique de Grenoble). I princip är det en högskola med fem fakulteter men administrationen är (precis som överallt i Frankrike) väldigt komplicerad (och jobbig att ha att göra med. I Sverige går allt så smidigt, vi borde mot rimlig ersättning få omorganisera och utbilda allt vad fransk administration heter)!
De maskintekniska kurserna som jag ska läsa under året går på ENSE3 på campus så jag kommer få ta spårvagnen ut dit en hel del (tar ca. 20 min). Alternativt kan jag hyra en robust, gul kommunal cyklel för 80 €/år men jag vet ännu inte om det lönar sig.

Bildupplägg #2 - lägenheten

Sovrummet med balkong
Arbetsplatsen
Kokvrån
Badrummet
Utsikten från balkongen

Bildupplägg #1 - utsikter

Floden Isère
Utsikt söderut
Utsikt åt nord-väst
Téléphérique/linbanan upp till Bastiljen
Mont Blanc

Finns svenskt kaffe på hotellet?

Nej, men i de äldsta och mysigaste kvarteren av Grenoble finns Trollhuset, en skandinavisk restaurang. De serverar bl.a. Vikingbuffé och av inredningen att döma så är innehavarna norrmän. (Nej, inredningen är inget skämt utan den består mestadels av norska flaggor och troll i lusekoftor.)

Som tur är finns här också ett IKEA-varuhus. Igår var Julia, Peder (två utbytesstudenter från min klass i Linköping som också har varsin liten lägenhet i samma byggnad som Anne och jag), Anne och jag där för att köpa praktiska och billiga saker till våra lägenheter. Vi åkte dit i Peders föräldrars gamla Saab 9000 och hamnade naturligtvis vilse ganska snart. Då vi stannade för att fråga om vägen lyckades vi samtidigt konsultera tre trafikanter på bilens vänstra och en cyklist på bilens högra sida. Alla pekade i lite olika riktningar, skönast var dock han som pekade åt två motsatta håll samtidigt. Excusez-moi?! Till sist följde vi cyklistens vägbeskrivning men eftersom han inte verkade säker på att vi hade uppfattat honom korrekt trampade han efter oss med full fart för att kunna poängtera att vi skulle svänga vänster i nästa korsning. Innan vi till slut kom fram till IKEA stannade vi vid en mack för att tanka. Där frågade mannen i kassan var vi kom ifrån innan han satte igång att skratta åt Peders ”fina” bil; en kanske inte lika hjälpsam men minst lika glad fransman som han på cykeln.

På IKEA kände man sig naturligtvis som hemma: I ingången fanns en svensk parlör à la Hipp-hipp, alla varor var försedda med svenska namnskyltar och i matvaru-hörnan fanns allt från Ballerina och Gifflar till Pandalus kräftor och OP Andersson. Vi kom snabbt fram till att vi ska ha kräftskiva snart! ;-)

Världen är mindre

Inte nog med att jag har en del gemensamt med Anne, nu i helgen fick jag reda på lite mer om Carl, en utbytesstudent från KTH. När han skulle börja högstadiet flyttade han från Landskrona till Täby och Näsby Park. Där gick han på Näsbyparksskolan och hans föräldrar bor tydligen fortfarande kvar uppe i backen på Högomsvägen, bara ett halvt stenkast från mitt föräldrahem.

Carl med en plastpåse från Alléns livs.

Världen är liten

Efter 2,5 timmars flyg från Arlanda till Genève, 3 timmars väntan på Genèves flygplats och 2,5 timmars bussresa genom ett mycket vackert och bergigt landskap klev jag torsdagen den 21 augusti, strax innan klockan 17:00 av Aerocar-bussen vid Grenobles centralstation för tåg- och busstrafik. Jag möttes (som planerat) direkt av Seb, en mycket trevlig och hjälpsam kille från Bureau International, studentorganisationen vid INPG som välkomnar och underhåller skolans utbytesstudenter under året.

I sitt sällskap hade han Anne, en utbytesstudent från Chalmers som anlänt strax innan mig. Hon skulle precis som jag ta över en liten studio (en 1:a med badrum och kokvrå) från en svensk som pluggat här det gångna läsåret. Det visade sig att vi hade samma hyresvärd och att våra lägenheter låg i samma byggnad, så vi kunde snabbt och smidigt kvittera ut våra nycklar från hyresvärden, vars kontor ligger nära stationen och sedan gå till lägenheterna som även de ligger väldigt centralt.

Samma kväll hjälpte Seb Anne och mig med att fixa franska mobiltelefoner, handla mat, hitta i stan och sist men inte minst så bjöd han oss på pizza hemma hos sig.

Fredagen inleddes med en sen frukost hos Anne som alltså bor snett ovanför mig. Vi pratade om allt möjligt för att lära känna varandra och under samtalet kom det fram att hon är uppvuxen i Vallentuna och att hon – precis som Berenike och Max – gjorde lumpen som stridsledningsbefäl på F21 i Luleå, dock ett år senare.
Senare kom det även fram att hennes mor nyligen skaffat en övernattningslägenhet i Näsby Park, precis intill Näsby Allés tågstation.

Frukost med Anne.

Je suis un blogger!

“Pleasure is often spoiled by describing it.”

Stendhal, 1783-1842, fransk författare från Grenoble

Trots ovanstående citat så ska jag mha denna blogg försöka hålla de personer som intresserar sig för min vistelse i Grenoble informerade om mina bravader och upplevelser under utlandsåret 08/09.

Jag har för avsikt att blogga regelbundet men kan i dagsläget inte lova att jag kommer orka hela året ut, vi får helt enkelt se hur det går. :-)

A bientôt!