Nu sitter jag i ett litet rum i Chiba som Elin (hon bor här) vill förklara med "fenomenal kosmisk kraft på en pytteliten bostadsyta". Här slår jag läger i tre dagar för att avlasta David lite och istället gå Elin på nerverna. Sist jag var här i Chiba var annandag jul då hela åtta stycken svenskar (Linköpingsfolk + en skånsk gäst)och lite annat folk träffades och hade kul hela kvällen/natten med mat, dryck och karaoke.
Med David har jag annars under den gångna veckan utforskat alla viktiga/kända delar av Tokyo. Till nyår kommer ytterligare åtta svenskar till Tokyo som det ska firas med, med andra ord så hänger jag alltså med fler svenskar här i Japan än vad jag har gjort i Grenoble under hela hösten. Idag när vi (=Elins familj och jag) shoppade i Harajuku stötte vi tom på svenskar som vi inte kände utan bara kände igen på utseendet/språket.
Utförligare rapport följer senare, nu ska det ätas middag/tas ut kontanter eftersom Japan är dyyyrt.
Ha det!
söndag 28 december 2008
tisdag 23 december 2008
God jul fraan Tokyo!!!
Hej paa er!
Haer kommer ett inlaegg fraan mitt vandrarhems lobby.
Resan hit (inklusive straeckan Grenoble-Paris) gick bra och nu har jet-lagen lagt sig ocksaa. Jag aer dock fortfarande vaeldigt troett om kvaellarna eftersom David och jag har utforskat Tokyo till fots i fyra dagar nu. Staden aer fantastiskt stor och full av liv. Imorgon ska vi fira jul i Saitama med de lokala utbytesstudenterna daer.
Jag vill haermed aaterigen oenska alla en riktigt god jul, saerskilt till mina foeraeldrar och Herrmanns i Rheydt och till M&M med familj i Aare. Flygstraeckan fraan Paris till Tokyo gick ironiskt nog oever Sverige och Stockholm (sen vidare i en baage oever Ryssland) saa foer ett litet tag saa var jag naestan hemma hos er. Foerhoppningsvis hade du, Mys, en lyckad x-jobbspresentation i fredags och en minst lika lyckad och rolig foedelsedag i soendags. Stort grattis aen en gaang och stor kram!
Jag hoer av mig igen om naagra dagar, ha det bra till dess!
Kram,
Cedric
Haer kommer ett inlaegg fraan mitt vandrarhems lobby.
Resan hit (inklusive straeckan Grenoble-Paris) gick bra och nu har jet-lagen lagt sig ocksaa. Jag aer dock fortfarande vaeldigt troett om kvaellarna eftersom David och jag har utforskat Tokyo till fots i fyra dagar nu. Staden aer fantastiskt stor och full av liv. Imorgon ska vi fira jul i Saitama med de lokala utbytesstudenterna daer.
Jag vill haermed aaterigen oenska alla en riktigt god jul, saerskilt till mina foeraeldrar och Herrmanns i Rheydt och till M&M med familj i Aare. Flygstraeckan fraan Paris till Tokyo gick ironiskt nog oever Sverige och Stockholm (sen vidare i en baage oever Ryssland) saa foer ett litet tag saa var jag naestan hemma hos er. Foerhoppningsvis hade du, Mys, en lyckad x-jobbspresentation i fredags och en minst lika lyckad och rolig foedelsedag i soendags. Stort grattis aen en gaang och stor kram!
Jag hoer av mig igen om naagra dagar, ha det bra till dess!
Kram,
Cedric
onsdag 17 december 2008
Bland tentor, sprit och lamor
Jaha, då är man bara 90 minuters MMC från sitt jullov! Imorgon kl. 09:30 börjar det äntligen!
Idag skrev jag min andra franska tenta, denna gång i Automatique (=reglerteknik). Tentan var på drygt 10 sidor och kan väl sammanfattas med orden "Haha, värsta tentan hittills?!" Vi fick visserligen ha med oss hur mycket papper och anteckningar som vi ville till tentan men det hjälpte varken Julia, Peder eller mig i någon större utsträckning. Nåja, vi kunde iaf skratta åt eländet när vi lämnat in och trösta oss med att reglertekniken i Linköping nog inte är lika svår om vi behöver ta igen kursen där.
Som kulturell händelse kan nämnas att jag var på min första "open bar"-fest i fredags. På en sådan fest betalar man mellan 10 och 15 € i inträde och sen får man dricka så mycket man vill/kan/orkar. Medveten om riskerna som sådana förutsättningar utgör tog jag det relativt lugnt och iakttog främst fransosernas - bland Erasmus-studenterna omtalade - omogna och smått galna festande. (Dans)Golvet var dränkt i sprit, in till toaletten fick man vada och överallt skvalpade eller skvätte det från något håll. Utanför lokalen satt folk och "återhämtade" sig medan det inomhus flera gånger var nära att bli slagsmål. Vad jag vet inträffade dock ingenting allvarligt och det var inte så dramatiskt som jag kanske får det att låta. Jag hade visserligen en trevlig kväll men jag hade gärna klarat mig utan kön till garderoben efter festen. Pga att folk trängdes och knuffades som idioter tog det en hel timme att få tag i jackorna och sedan tog det ytterligare en timme att gå hem eftersom vi (Carl och jag) varken fick tag i taxi eller något kommunalt färdmedel denna arla morgonstund.
På hemvägen från GI dag mötte jag för övrigt flera mer eller mindre upptagna (varuhus-)tomtar, tre av dem hade tom med sig sina ren....öh, lamor. Yes, tre stycken livs levande presentbepackade lamor mitt i centrala Grenoble.
Förhoppningsvis råder det en mysig julstämning även hos alla er bloggläsare och jag vill ta tillfället i akt att från fransk mark en sista gång tillönska er en RIKTIGT GOD JUL!
(Det där med gott nytt år tar jag borta i Tokyo. :) )
Idag skrev jag min andra franska tenta, denna gång i Automatique (=reglerteknik). Tentan var på drygt 10 sidor och kan väl sammanfattas med orden "Haha, värsta tentan hittills?!" Vi fick visserligen ha med oss hur mycket papper och anteckningar som vi ville till tentan men det hjälpte varken Julia, Peder eller mig i någon större utsträckning. Nåja, vi kunde iaf skratta åt eländet när vi lämnat in och trösta oss med att reglertekniken i Linköping nog inte är lika svår om vi behöver ta igen kursen där.
Som kulturell händelse kan nämnas att jag var på min första "open bar"-fest i fredags. På en sådan fest betalar man mellan 10 och 15 € i inträde och sen får man dricka så mycket man vill/kan/orkar. Medveten om riskerna som sådana förutsättningar utgör tog jag det relativt lugnt och iakttog främst fransosernas - bland Erasmus-studenterna omtalade - omogna och smått galna festande. (Dans)Golvet var dränkt i sprit, in till toaletten fick man vada och överallt skvalpade eller skvätte det från något håll. Utanför lokalen satt folk och "återhämtade" sig medan det inomhus flera gånger var nära att bli slagsmål. Vad jag vet inträffade dock ingenting allvarligt och det var inte så dramatiskt som jag kanske får det att låta. Jag hade visserligen en trevlig kväll men jag hade gärna klarat mig utan kön till garderoben efter festen. Pga att folk trängdes och knuffades som idioter tog det en hel timme att få tag i jackorna och sedan tog det ytterligare en timme att gå hem eftersom vi (Carl och jag) varken fick tag i taxi eller något kommunalt färdmedel denna arla morgonstund.
På hemvägen från GI dag mötte jag för övrigt flera mer eller mindre upptagna (varuhus-)tomtar, tre av dem hade tom med sig sina ren....öh, lamor. Yes, tre stycken livs levande presentbepackade lamor mitt i centrala Grenoble.
Förhoppningsvis råder det en mysig julstämning även hos alla er bloggläsare och jag vill ta tillfället i akt att från fransk mark en sista gång tillönska er en RIKTIGT GOD JUL!
(Det där med gott nytt år tar jag borta i Tokyo. :) )
torsdag 11 december 2008
Bara en vecka ifrån Japan...
Om exakt en vecka och några få timmar tar jag TGV:n till Paris. Och om exakt en vecka och en dag sitter jag på planet till Tokyo. Resan som för inte så länge sedan fortfarande kändes ganska avlägsen har nu snabbt krupit närmare. Som jag redan har konstaterat flera gånger så går tiden väldigt fort den här terminen, förhoppningsvis kommer dock de två veckorna i Japan inte rusa förbi så snabbt utan att jag får uppleva en massa roliga saker.
Om jag inte redan har berättat hur planen ser ut så kommer jag att bo på ett vandrarhem nära David den första veckan och låta mig guidas runt av honom. Sedan åker jag till Chiba och Elin dagarna före nyår. På nyårsafton, som ska firas i centrala Tokyo med förhoppningsvis jättemånga svenskar från Linköping, åker jag tillbaka till David som jag också kommer att bo hos fram till avresan den 3/1. Förutom att upptäcka Tokyo med omnejd blir det förhoppningsvis en hel del sushi, karaoke och annat gott. Det blir nog också en utflykt till Yokohama men tyvärr ingen fotboll. Japanska ligan tänker ni nu? Icke! I Yokohama spelas nämligen finalen och matchen om tredje pris i FIFAs officiella klubblags-VM söndagen den 21/12. UEFA (=Europeiska fotbollsförbundet) representeras av regerande Champions League-mästarna - just det, Manchester United! Tyvärr fick jag nys om detta lite för sent för nu finns det bara biljetter kvar i den näst dyraste priskategorin, nästan 2 000 SEK. Visserligen får man då se båda matcherna (och garanterat ManUtd eftersom de går in i turneringen först i semifinalstadiet) men det är ändå lite väl dyrt för mig. 800 SEK för de billigaste biljetterna hade jag dock direkt pungat ut med om jag bara vetat om det i tid.
Här i Grenoble har det snöat/regnat och blåst i snart tre dagar i streck, dock är det lite för varmt för att snön ska ligga kvar. Igår hade jag födelsedagsfika med min fadder (jag fyllde ju faktiskt 22 1/3) och idag är det "stor" fadder-middag hos henne med minst sju faddrar och tillhörande fadderbarn. Än en gång ska det ätas raclette (Fransmän älskar ju (smält) ost i all möjliga former) så jag lär inte gå hem hungrig ikväll. Nu ska jag dock först bläddra lite i Automatique-böckerna som jag hittade på biblioteket, på onsdag är det ju tentadags.
Ha det!
PS:Om folk önskar se fler bilder från Fête de Lumière i Lyon så får ni hojta till med en kommentar. Jag tycker för övrigt att det vore kul med lite fler kommentarer i allmänhet, så ni som inte varit så "aktiva" hittills får gärna anstränga er lite mer. =P
Om jag inte redan har berättat hur planen ser ut så kommer jag att bo på ett vandrarhem nära David den första veckan och låta mig guidas runt av honom. Sedan åker jag till Chiba och Elin dagarna före nyår. På nyårsafton, som ska firas i centrala Tokyo med förhoppningsvis jättemånga svenskar från Linköping, åker jag tillbaka till David som jag också kommer att bo hos fram till avresan den 3/1. Förutom att upptäcka Tokyo med omnejd blir det förhoppningsvis en hel del sushi, karaoke och annat gott. Det blir nog också en utflykt till Yokohama men tyvärr ingen fotboll. Japanska ligan tänker ni nu? Icke! I Yokohama spelas nämligen finalen och matchen om tredje pris i FIFAs officiella klubblags-VM söndagen den 21/12. UEFA (=Europeiska fotbollsförbundet) representeras av regerande Champions League-mästarna - just det, Manchester United! Tyvärr fick jag nys om detta lite för sent för nu finns det bara biljetter kvar i den näst dyraste priskategorin, nästan 2 000 SEK. Visserligen får man då se båda matcherna (och garanterat ManUtd eftersom de går in i turneringen först i semifinalstadiet) men det är ändå lite väl dyrt för mig. 800 SEK för de billigaste biljetterna hade jag dock direkt pungat ut med om jag bara vetat om det i tid.
Här i Grenoble har det snöat/regnat och blåst i snart tre dagar i streck, dock är det lite för varmt för att snön ska ligga kvar. Igår hade jag födelsedagsfika med min fadder (jag fyllde ju faktiskt 22 1/3) och idag är det "stor" fadder-middag hos henne med minst sju faddrar och tillhörande fadderbarn. Än en gång ska det ätas raclette (Fransmän älskar ju (smält) ost i all möjliga former) så jag lär inte gå hem hungrig ikväll. Nu ska jag dock först bläddra lite i Automatique-böckerna som jag hittade på biblioteket, på onsdag är det ju tentadags.
Ha det!
PS:Om folk önskar se fler bilder från Fête de Lumière i Lyon så får ni hojta till med en kommentar. Jag tycker för övrigt att det vore kul med lite fler kommentarer i allmänhet, så ni som inte varit så "aktiva" hittills får gärna anstränga er lite mer. =P
onsdag 10 december 2008
I brist på Lucia: "Fête de Lumière" i Lyon
Även om vintermörkret inte är lika intensivt och påtagligt här som i Sverige så är det lite trist att det blir mörkt kring 17:00. Och med tanke på att St:a Lucia inte har vägarna förbi här i december (bortsett kanske från IKEA, där vi svenska studenter via Grenobles fransk-svenska vänskapsförening själva ombads att delta i luciatåget men tackade nej pga tidsbrist) så kändes det i söndags på sin plats med en annan lysande aktivitet. Återigen ställde BI/GI upp med bussar som framåt kvällen tog oss till Lyon och La Fête de Lumière, en årligt återkommande "ljusets fest", som pågick där i helgen.
Tillställningen går ut på att olika ljusinstallationer lyser upp hela innerstan, därtill kommer en massa matstånd och festivalliknande aktiviteter. Och indianband! Indianmusiker alltså. Jag har aldrig sett så många indianband under en och samma kväll, överallt stod de med sina panflöjter och trummor! De måste ha rest dit från alla världens hörn och torg!
Det fanns tre förslag på slingor som man kunde gå genom Lyon för att upptäcka alla ljusspektakel, alla med en beräknad tidsåtgång på 2-3,5 timmar. Gänget som jag hängde på under kvällen och bestod av en handfull tyskar, en rumänska, en tjeck, en engelsman och två fransyskor gick dock lite kors och tvärs för att hitta de på pappret/kartan mest intressanta platserna.
Eftersom min kamera är usel på att ta bilder när det är mörkt är jag väldigt tacksam att Ingo hade med sig både bra kamera och stativ. Alla bilderna i detta inlägg har han tagit.
Även om det var lite småkyligt att spendera kvällstimmarna ute i Lyon så var det förtsås mycket underhållande att vandra runt med kompisarna och upptäcka den ena spektakulära belysningen eller projektionen efter den andra. Och mot kylan fanns det dessutom "vin chaud"(tyvärr ingen glögg utan bara uppvärmt vin). Det finns inte så mycket mer att säga om söndagskvällen förutom att vi var tillbaka i Grenoble framåt midnatt, bilderna får tala för sig själva.
Tillställningen går ut på att olika ljusinstallationer lyser upp hela innerstan, därtill kommer en massa matstånd och festivalliknande aktiviteter. Och indianband! Indianmusiker alltså. Jag har aldrig sett så många indianband under en och samma kväll, överallt stod de med sina panflöjter och trummor! De måste ha rest dit från alla världens hörn och torg!
Det fanns tre förslag på slingor som man kunde gå genom Lyon för att upptäcka alla ljusspektakel, alla med en beräknad tidsåtgång på 2-3,5 timmar. Gänget som jag hängde på under kvällen och bestod av en handfull tyskar, en rumänska, en tjeck, en engelsman och två fransyskor gick dock lite kors och tvärs för att hitta de på pappret/kartan mest intressanta platserna.
Eftersom min kamera är usel på att ta bilder när det är mörkt är jag väldigt tacksam att Ingo hade med sig både bra kamera och stativ. Alla bilderna i detta inlägg har han tagit.
Även om det var lite småkyligt att spendera kvällstimmarna ute i Lyon så var det förtsås mycket underhållande att vandra runt med kompisarna och upptäcka den ena spektakulära belysningen eller projektionen efter den andra. Och mot kylan fanns det dessutom "vin chaud"(tyvärr ingen glögg utan bara uppvärmt vin). Det finns inte så mycket mer att säga om söndagskvällen förutom att vi var tillbaka i Grenoble framåt midnatt, bilderna får tala för sig själva.
lördag 6 december 2008
Herr Ober, Eis bitte!!
...detta klassiska Snowroller-citat får inleda inlägget om min skidpremiär i alperna.
För idag var det dags, kl. 07:03 lämnade bussen (1 av 4-5 st. från universitetens skidförening) Grenoble för Les deux alpes och ca 90 minuters färd syd-österut.
När vi lämnat stan blev landskapet vitt och ju längre (och högre) vi kom, desto djupare blev snön. Sista halvtimmen var det serpentinvägar som gällde men medan personbilar stod här och var och försågs med snökedjor eller bara väntade på bättre tider så rullade bussen sakta men säkert upp mot liftsystemet som öppnade för säsongen förra helgen.
Väl på plats fick man byta sin biljett mot ett liftkort och sedan var det fritt fram att göra backarna osäkra.
Då jag själv inte känner Les deux alpes och - kom jag på - inte åkt skidor sedan 2005 valde jag att haka på universitetens skidskola för att få lite guidning och putsa tekniken. Förmiddagen åkte jag med grupp C (A för gröngölingar, E för proffs) och filade lite på parallellsvängar men tydligen var jag för bra för instruktör Matthieu skickade mig till grupp D på eftermiddagen efter att vi åkt lite på egen hand under lunchpausen.
Skidåkningen var visserligen kul och lift- och pistsystemet mycket större än vad jag är van vid från Sverige (en hel drös kabinbanor och sittliftar, inga ankarliftar här inte) men det fanns förstås något som drog ner stämningen. Just det, vädret! Det snöade hela dagen och det blåste som aldrig förr. Köldeffekten uppe på toppen (inte riktiga toppen men så högt som vi åkte) var kring minus 15 grader och sikten bitvis obefintlig. Som tur är så var jag tillräckligt varmt klädd och jag höll mig nära Matthieu så att jag inte åkte vilse.
Pga kylan fick jag också bara med mig en bild hem från dagens utflykt, mina kamerabatterier vägrar arbeta under några få minusgrader.
Bussresan hem startade kl 17 och var inte över förränn kl 19 beroende på ännu sämre väglag än på morgonen. Att sedan släpa hem skidor, stavar, pjäxor, hjälm och ryggsäck genom ett regnigt Grenoble från busstationen var dagens mardröm. Jag var genomsvettig, trött, öm i kroppen och hungrig. När jag väl kom in genom dörren var det bara duschen och en banan som gällde. Sedan blev jag människa igen.
Dagens tyvärr enda bild från skidåkningen. Varken snygg eller representativ.
PS:
Gårdagens Pucko utdelas först idag men går till kvinnan som stod direkt utanför ingången till K-store och höll ut handen för att känna om det regnade. Ytan utanför ingången täcks av ett tak som sträcker sig 2-3 meter ut över trottoaren.
Samtidigt går dagens "Håll klaffen!" till den franska radioreklamen som påbörjas och avslutas med att en barn-/smurfkör ropar "Töjsörös! Töjsörös!". Det är reklam för Toys'R'Us...
För idag var det dags, kl. 07:03 lämnade bussen (1 av 4-5 st. från universitetens skidförening) Grenoble för Les deux alpes och ca 90 minuters färd syd-österut.
När vi lämnat stan blev landskapet vitt och ju längre (och högre) vi kom, desto djupare blev snön. Sista halvtimmen var det serpentinvägar som gällde men medan personbilar stod här och var och försågs med snökedjor eller bara väntade på bättre tider så rullade bussen sakta men säkert upp mot liftsystemet som öppnade för säsongen förra helgen.
Väl på plats fick man byta sin biljett mot ett liftkort och sedan var det fritt fram att göra backarna osäkra.
Då jag själv inte känner Les deux alpes och - kom jag på - inte åkt skidor sedan 2005 valde jag att haka på universitetens skidskola för att få lite guidning och putsa tekniken. Förmiddagen åkte jag med grupp C (A för gröngölingar, E för proffs) och filade lite på parallellsvängar men tydligen var jag för bra för instruktör Matthieu skickade mig till grupp D på eftermiddagen efter att vi åkt lite på egen hand under lunchpausen.
Skidåkningen var visserligen kul och lift- och pistsystemet mycket större än vad jag är van vid från Sverige (en hel drös kabinbanor och sittliftar, inga ankarliftar här inte) men det fanns förstås något som drog ner stämningen. Just det, vädret! Det snöade hela dagen och det blåste som aldrig förr. Köldeffekten uppe på toppen (inte riktiga toppen men så högt som vi åkte) var kring minus 15 grader och sikten bitvis obefintlig. Som tur är så var jag tillräckligt varmt klädd och jag höll mig nära Matthieu så att jag inte åkte vilse.
Pga kylan fick jag också bara med mig en bild hem från dagens utflykt, mina kamerabatterier vägrar arbeta under några få minusgrader.
Bussresan hem startade kl 17 och var inte över förränn kl 19 beroende på ännu sämre väglag än på morgonen. Att sedan släpa hem skidor, stavar, pjäxor, hjälm och ryggsäck genom ett regnigt Grenoble från busstationen var dagens mardröm. Jag var genomsvettig, trött, öm i kroppen och hungrig. När jag väl kom in genom dörren var det bara duschen och en banan som gällde. Sedan blev jag människa igen.
Dagens tyvärr enda bild från skidåkningen. Varken snygg eller representativ.PS:
Gårdagens Pucko utdelas först idag men går till kvinnan som stod direkt utanför ingången till K-store och höll ut handen för att känna om det regnade. Ytan utanför ingången täcks av ett tak som sträcker sig 2-3 meter ut över trottoaren.
Samtidigt går dagens "Håll klaffen!" till den franska radioreklamen som påbörjas och avslutas med att en barn-/smurfkör ropar "Töjsörös! Töjsörös!". Det är reklam för Toys'R'Us...
torsdag 4 december 2008
Kängurun från Turin på olycklig visit i Grenoble
Undrar hur många som utifrån rubriken förstår vad detta inlägg kommer att handla om??
Ikväll trotsade jag kylan och regnet och gav mig iväg till Parc Paul Mistral där "Jeux de neige (= snöspel)
2008" arrangeras från idag och fram till lördag. Där har byggts upp en gigantisk ramp för en "big air"-tävling i helgen men ikväll var det världscupen i sprint som intog parken. Sverige representerades av Björn Lind - som ju likt en känguru hoppade hem en guldmedalj i 
OS i Turin för två år sedan - och ungtuppen Robin Bryntesson.
Apropå vintersport så har jag helt glömt att berätta att jag förra tisdagen var på hockeymatch och såg Les bruleurs de loupes (=vargbrännarna) de Grenoble mot Pingvinerna från Pittsbur...nej, Morzine. Hockeyligan här är så pass liten att man även spelar en cup och en ligacup under säsongen och matchen jag såg var returmötet i ligacupens kvartsfinal. Grenoble hade vunnit första mötet klart och segern och avancemanget var därför aldrig riktigt hotade; Grenoble har ändå landets bästa hockeylag.
För att ge lite perspektiv på hockeyn i Frankrike kan jag berätta att man i Grenoble även har landets största
ishockeyarena med 3000 platser. Den fick Hovet i Stockholm att framstå som enormt. I laget återfinns förutom tränaren Mats Lusth fem svenska utespelare, samtliga är mer eller mindre stjärnor här men misslyckade i Sverige. På internationella ishockeyförbundets världsranking ligger Frankrike på 18:de plats, Sverige 3:a.
Matchen var hyfsat svängig men saknade samma tempo och intensitet som återfinns i elitserien, för att inte tala om NHL. Siffrorna skrevs till slut till 4-2 för Grenoble och jag fick med mig en T-shirt hem som souvenir.
Ikväll trotsade jag kylan och regnet och gav mig iväg till Parc Paul Mistral där "Jeux de neige (= snöspel)
2008" arrangeras från idag och fram till lördag. Där har byggts upp en gigantisk ramp för en "big air"-tävling i helgen men ikväll var det världscupen i sprint som intog parken. Sverige representerades av Björn Lind - som ju likt en känguru hoppade hem en guldmedalj i 
OS i Turin för två år sedan - och ungtuppen Robin Bryntesson.Björn Lind hade en tuff kväll och kom bara 5:a i sitt semifinals-heat. I B-finalen hade han otur då ena staven lossnade från handtaget och när han väl fick en ny stav var han så långt efter det övriga startfältet att sistaplatsen var ett oundvikligt faktum.
Kvällens överraskning blev istället Robin Bryntesson (i vitt på vänstra bilden), född -85, som vann sitt kvartsfinals-heat, sedan tog hem den ena semifinalen och i finalen efter en stark spurt kämpade sig till andraplatsen (i blått på prispallen) bakom norrmannen Öystein Pettersen.Apropå vintersport så har jag helt glömt att berätta att jag förra tisdagen var på hockeymatch och såg Les bruleurs de loupes (=vargbrännarna) de Grenoble mot Pingvinerna från Pittsbur...nej, Morzine. Hockeyligan här är så pass liten att man även spelar en cup och en ligacup under säsongen och matchen jag såg var returmötet i ligacupens kvartsfinal. Grenoble hade vunnit första mötet klart och segern och avancemanget var därför aldrig riktigt hotade; Grenoble har ändå landets bästa hockeylag.
För att ge lite perspektiv på hockeyn i Frankrike kan jag berätta att man i Grenoble även har landets största
ishockeyarena med 3000 platser. Den fick Hovet i Stockholm att framstå som enormt. I laget återfinns förutom tränaren Mats Lusth fem svenska utespelare, samtliga är mer eller mindre stjärnor här men misslyckade i Sverige. På internationella ishockeyförbundets världsranking ligger Frankrike på 18:de plats, Sverige 3:a.Matchen var hyfsat svängig men saknade samma tempo och intensitet som återfinns i elitserien, för att inte tala om NHL. Siffrorna skrevs till slut till 4-2 för Grenoble och jag fick med mig en T-shirt hem som souvenir.
Tentatanter är inget svenskt fenomen
(Följande skrevs igår men kommer upp på bloggen först nu eftersom internet strejkade hela dagen igår.)
Igår skrev jag min första tenta på fransk mark och på franska villkor. Det var självklart många nervösa timmar i väntan på att klockan skulle slå 16:30, men när det väl var dags så kände jag mig ganska lugn ändå och ville bara få tentan överstökad. Att det sen inte kändes som att det gick sådär jättebra är mindre viktigt, nu vet jag iaf hur det är att tentera i Frankrike. Det finns - precis som hemma - tentatanter som håller uppsikt och informerar om att mobiltelefonerna ska vara avstängda. Till skillnad från Sverige så skriver man dock inte med blyerts utan man måste använda bläck- eller kulspetspenna. Tentatiden är inte 4-5 timmar utan ligger beroende på kursen mellan 1,5 och 3 timmar och därför är det heller inte tillåtet/nödvändigt med toabesök under skrivningstiden. Som utbytesstudent får man ytterligare 30-45 minuter som ska kompensera för språksvårigheter.
När jag lämnade in mina papper strax efter kl. 18:30 kändes det sådär. Frågorna bestod av att dels lista för- och nackdelar med kvalitativa marknadsanalyser och dels av att utveckla en handlingsplan för en marknadsundersökning åt ett företag som säljer vindkraftverk till privathushåll och jordbrukare. Under kursens gång har vi lärt oss olika strategier för marknadsstudier men de har ofta varit väldigt generellt formulerade. Det i kombination med ganska intetsägande föreläsningsslides och att facit för gamla tentor inte existerar på INPG gjorde tentaplugget lite knepigt. Att applicera mina kunskaper på vindkraftsproblemet var knivigare jämfört med exemplen i de äldre tentorna men hur utfallet blir får vi se om några veckor.
Efter tentan var det raka spåret hem som gällde för att förbereda och laga middagen. Jag hade bjudit in min fadder Noémie till kl. 20 men återigen fick jag bevisat för mig att jag ärvt min pappas tidsoptimism. Ändå blev det en trevlig kväll med mycket franska och något så exotiskt som blomster-godis, jag fick nämligen en liten påse med kristalliserade violblommor från Toulouse. Är det någonting som du har stött på, Victor? Toulouse ska tydligen vara känt för det och violer i allmänhet…
I helgen blir det förmodligen skidpremiär i Les Deux Alpes, det ser jag fram emot. Återstår bara att inhandla en hjälm först.
À +!
söndag 30 november 2008
En tidig julhälsning från Grenoble
Visserligen är det idag bara första advent men jag har redan haft min egen lilla julfest ikväll.
Det började med att jag igår kväll - efter att ha tillbringat eftermiddagen med marketingplugg i
Peders pluggstuga (-> tenta på tisdag) - tog bussen till IKEA för att äntligen skaffa gardiner. Väl där laddade jag även upp mitt förråd av svenska matvaror, bl.a. med Findus djupfrysta "christmas platter", julmust och godis. Gardinerna (som är någon meter för långa) och lite julpynt kan beskådas på bilden här intill.
Jultallriken bestående av köttbullar, prinskorv, Janssons frestelse, brunkål och risgrynsgröt kompletterades med kokt potatis, sill, julknäcke och förstås julmust och avnjöts alltså ikväll i skenet av adventsljuset som kommit med posten hemifrån. En youtube-lista med klassiska gamla jullåtar och en liten trätomte i en måne, också det en adventspresent hemifrån, gjorde julstämningen perfekt.
Den gångna, något stressiga veckan med betygsatta lektioner och
inlämningsuppgifter gick rätt bra till slut, mycket tack vare Hadrien, en sjysst fransman som jag brukar arbeta tillsammans med i Automatique-kursen. I fredags vaknade jag dessutom upp till att det snöade. Det snöade tom så mycket att all busstrafik ställdes in på morgonen. Folk har sagt att det sällan snöar i Grenoble och att snön inte brukar ligga kvar särskilt länge när den väl kommer och det stämde mycket väl. I lördags hade allt töat bort men innan det så hann jag knipa en bild av ett snötäckt campus med bergen i bakgrunde
n.
Julstämning återfinns numera även på Grenobles gator. Julskyltningen har visserligen varit uppe sedan oktober men nu lyser även allt gatubelysningspynt (det finns mycket sådant!) på kvällarna och idag öppnade julmarknaden på Place Victor Hugo. Där finns karuseller och liknande för barn, en massa matstånd och så förstås en oändlig massa tält och bodar där det säljs pynt, hantverk och annat krimskrams.
Huvudrätt (ser tyvärr lite geggig ut men gott var det)
Efterrätt
Det började med att jag igår kväll - efter att ha tillbringat eftermiddagen med marketingplugg i
Peders pluggstuga (-> tenta på tisdag) - tog bussen till IKEA för att äntligen skaffa gardiner. Väl där laddade jag även upp mitt förråd av svenska matvaror, bl.a. med Findus djupfrysta "christmas platter", julmust och godis. Gardinerna (som är någon meter för långa) och lite julpynt kan beskådas på bilden här intill.Jultallriken bestående av köttbullar, prinskorv, Janssons frestelse, brunkål och risgrynsgröt kompletterades med kokt potatis, sill, julknäcke och förstås julmust och avnjöts alltså ikväll i skenet av adventsljuset som kommit med posten hemifrån. En youtube-lista med klassiska gamla jullåtar och en liten trätomte i en måne, också det en adventspresent hemifrån, gjorde julstämningen perfekt.
Den gångna, något stressiga veckan med betygsatta lektioner och
inlämningsuppgifter gick rätt bra till slut, mycket tack vare Hadrien, en sjysst fransman som jag brukar arbeta tillsammans med i Automatique-kursen. I fredags vaknade jag dessutom upp till att det snöade. Det snöade tom så mycket att all busstrafik ställdes in på morgonen. Folk har sagt att det sällan snöar i Grenoble och att snön inte brukar ligga kvar särskilt länge när den väl kommer och det stämde mycket väl. I lördags hade allt töat bort men innan det så hann jag knipa en bild av ett snötäckt campus med bergen i bakgrunde
n.Julstämning återfinns numera även på Grenobles gator. Julskyltningen har visserligen varit uppe sedan oktober men nu lyser även allt gatubelysningspynt (det finns mycket sådant!) på kvällarna och idag öppnade julmarknaden på Place Victor Hugo. Där finns karuseller och liknande för barn, en massa matstånd och så förstås en oändlig massa tält och bodar där det säljs pynt, hantverk och annat krimskrams.
Huvudrätt (ser tyvärr lite geggig ut men gott var det)
Efterrätt
fredag 21 november 2008
3 månader i Grenoble - firas med fulvin?
Ja, nu har det faktiskt redan gått 3 månader sedan jag lämnade Sverige för Grenoble. Om en månad är jag (förhoppningsvis) redan i Tokyo och sedan är det både jul och 2009 innan man vet ordet av. Tiden bara flyger förbi...
Igår hade jag kunnat fira 3 månader i Frankrike med fulvin, det var nämligen "Fête de beaujoulais nouveau", dvs. det första vinet bryggt på årets druvskörd "släpptes". För 2-3 år sedan var det fortfarande ett stort jippo med vindrickande på stadens gator men sedan inträffade en incident med vardagshuliganer och en piketstyrka inblandad. Detta fick till följd att man efter kl 16 (eller var det 19?) på dagen för "Fête de beaujoulais nouveau" varken får inhandla alkohol eller föra med sig/konsumera den på gatan. Därmed har festen flyttat in i barerna och blivit mindre "social". Vinet är av naturliga skäl av väldigt låg kvalitet och smakar endast druvsaft (har jag hört), därför avstod jag likt många av mina vänner här att delta.
Istället gick jag på bio med 4 tyskar och förkovrade mig i tysk 60-/70-talshistoria: Vi såg "Baader-Meinhof Komplex".
Trots att jag hade muntligt Abi-prov i tysk historia och vi inför det lärde oss "allt" om tysk historia så gick vi aldrig riktigt in på R.A.F. och därför överraskades jag av omfånget av gruppens terroraktioner. Filmen bygger på en bok som tydligen har kring 1000 sidor och därmed blev den lite väl lång för min smak.
Idag har det regnat nästan hela dagen. När jag vaknade hade jag ont i halsen och när jag kom hem efter lunch la jag mig för att sova i tre timmar. Jag känner mig fortfarande trött och hängig, på gränsen till febrig, så jag ska ta det lugnt i helgen. En studiemässigt intensiv vecka och kallare temperaturer har tagit ut sin rätt antar jag...
Ett stort tack går hem till föräldrarna som försett mig med både förkylnings-te och -piller som nu kommer väl till användning!
Igår hade jag kunnat fira 3 månader i Frankrike med fulvin, det var nämligen "Fête de beaujoulais nouveau", dvs. det första vinet bryggt på årets druvskörd "släpptes". För 2-3 år sedan var det fortfarande ett stort jippo med vindrickande på stadens gator men sedan inträffade en incident med vardagshuliganer och en piketstyrka inblandad. Detta fick till följd att man efter kl 16 (eller var det 19?) på dagen för "Fête de beaujoulais nouveau" varken får inhandla alkohol eller föra med sig/konsumera den på gatan. Därmed har festen flyttat in i barerna och blivit mindre "social". Vinet är av naturliga skäl av väldigt låg kvalitet och smakar endast druvsaft (har jag hört), därför avstod jag likt många av mina vänner här att delta.
Istället gick jag på bio med 4 tyskar och förkovrade mig i tysk 60-/70-talshistoria: Vi såg "Baader-Meinhof Komplex".
Trots att jag hade muntligt Abi-prov i tysk historia och vi inför det lärde oss "allt" om tysk historia så gick vi aldrig riktigt in på R.A.F. och därför överraskades jag av omfånget av gruppens terroraktioner. Filmen bygger på en bok som tydligen har kring 1000 sidor och därmed blev den lite väl lång för min smak.
Idag har det regnat nästan hela dagen. När jag vaknade hade jag ont i halsen och när jag kom hem efter lunch la jag mig för att sova i tre timmar. Jag känner mig fortfarande trött och hängig, på gränsen till febrig, så jag ska ta det lugnt i helgen. En studiemässigt intensiv vecka och kallare temperaturer har tagit ut sin rätt antar jag...
Ett stort tack går hem till föräldrarna som försett mig med både förkylnings-te och -piller som nu kommer väl till användning!
söndag 16 november 2008
Kort update
Dags för en liten update om vad som hänt i veckan, även om det egentligen inte har hänt något särskilt.
Förra lördagen
anordnade BI en utflyktsdag som avslutning på "internationell veckan". Först åkte vi buss till en liten by nordväst om Grenoble där vi besökte en chokladtillverkare. Han höll en presentation i ca 45 minuter där han berättade dels om sitt familjeföretag som hans farfar grundat och som han själv utvecklat till att inbegripa ett litet chokladmuseum, dels om processen att tillverka choklad av olika kvalitet och sort. Vi fick även prova lite choklad och sedan möjlighet att köpa mer av det som föll oss i smaken.
På eftermiddagen var vi på "accrobranche" (tror att det kallas så), en klätterpark med olika hinderbanor på 3-13 meter
s höjd uppe bland träden. Ingenting för höjdrädda personer men jag hade gjort samma sak innan i Tyskland någon gång så jag vågade mig upp i träden ganska snabbt ändå. Dock avstod jag hag hoppet från 13 meter där man först faller rakt ner innan man börjar pendla framåt och flyger in i ett nät som man ska greppa tag i och klättra upp för. Har inga bilder från klättringen men en naturbild från Chartreusemassivet där parken ligger får duga.
I tisdags var det helgdag med anledning av 2:a världskrigets slut och i måndags klämdag. Jag försökte plugga lite men när Gud skapade Erasmusstudenten så utelämnade han tydligen allt vad koncentrationsförmåga heter, fråga bara vilken E-student som helst.
I onsdags och torsdags hände inget särskilt förutom att jag på torsdagkvällen var i hallen och klättrade för första gången. Tysken Sascha var min privata instruktör och när man väl kommit över den första rädslan för att falla och slå sig så var det ganska kul, dock kändes det snart i armarna att man är nybörjare.
I fredags hade jag en 4-timmars lab i Automatique (där vi skulle programmera ett rullband) fram till kl 17:30 och sedan var tjecken Martin och jag hos våran fadder Noémie på Pizza och Pancake-kväll. Det var väldigt trevligt och kommer nog att upprepas snart igen.
Igår eftermiddag träffade jag singaporianen och ManUtd-supportern Etienne för att se ManUtd ta sig an Stoke. Ingen pub på stan visade dock matchen så till slut gick vi hem til mig och såg sista halvtimmen på nätet. United vann passande nog med 5-0 i en match som samtidigt var firandet av Sir Alex Fergusons 50 år inom proffsfotbollen (som spelare och tränare. Notera att han har tränat ManUtd lika länge som jag har vandrat på denna jord).
På kvällen var det raclettemiddag på studentboendet Résidence Houille Blanche med Seb och ett gäng andra utbytesstudenter. Det var som brukligt väldigt gott och mättande men framförallt väldigt sövande med all smällt ost. Kanske att det kalla och något gråmulna vädret spelade in också men jag har nog sällan varit så trött på en middag/fest som igår.
Förra lördagen
anordnade BI en utflyktsdag som avslutning på "internationell veckan". Först åkte vi buss till en liten by nordväst om Grenoble där vi besökte en chokladtillverkare. Han höll en presentation i ca 45 minuter där han berättade dels om sitt familjeföretag som hans farfar grundat och som han själv utvecklat till att inbegripa ett litet chokladmuseum, dels om processen att tillverka choklad av olika kvalitet och sort. Vi fick även prova lite choklad och sedan möjlighet att köpa mer av det som föll oss i smaken.På eftermiddagen var vi på "accrobranche" (tror att det kallas så), en klätterpark med olika hinderbanor på 3-13 meter
s höjd uppe bland träden. Ingenting för höjdrädda personer men jag hade gjort samma sak innan i Tyskland någon gång så jag vågade mig upp i träden ganska snabbt ändå. Dock avstod jag hag hoppet från 13 meter där man först faller rakt ner innan man börjar pendla framåt och flyger in i ett nät som man ska greppa tag i och klättra upp för. Har inga bilder från klättringen men en naturbild från Chartreusemassivet där parken ligger får duga.I tisdags var det helgdag med anledning av 2:a världskrigets slut och i måndags klämdag. Jag försökte plugga lite men när Gud skapade Erasmusstudenten så utelämnade han tydligen allt vad koncentrationsförmåga heter, fråga bara vilken E-student som helst.
I onsdags och torsdags hände inget särskilt förutom att jag på torsdagkvällen var i hallen och klättrade för första gången. Tysken Sascha var min privata instruktör och när man väl kommit över den första rädslan för att falla och slå sig så var det ganska kul, dock kändes det snart i armarna att man är nybörjare.
I fredags hade jag en 4-timmars lab i Automatique (där vi skulle programmera ett rullband) fram till kl 17:30 och sedan var tjecken Martin och jag hos våran fadder Noémie på Pizza och Pancake-kväll. Det var väldigt trevligt och kommer nog att upprepas snart igen.
Igår eftermiddag träffade jag singaporianen och ManUtd-supportern Etienne för att se ManUtd ta sig an Stoke. Ingen pub på stan visade dock matchen så till slut gick vi hem til mig och såg sista halvtimmen på nätet. United vann passande nog med 5-0 i en match som samtidigt var firandet av Sir Alex Fergusons 50 år inom proffsfotbollen (som spelare och tränare. Notera att han har tränat ManUtd lika länge som jag har vandrat på denna jord).
På kvällen var det raclettemiddag på studentboendet Résidence Houille Blanche med Seb och ett gäng andra utbytesstudenter. Det var som brukligt väldigt gott och mättande men framförallt väldigt sövande med all smällt ost. Kanske att det kalla och något gråmulna vädret spelade in också men jag har nog sällan varit så trött på en middag/fest som igår.
fredag 7 november 2008
Internationell universitetsmässa
Igår kväll anordnades det en sorts mässa av BI där utbytesstudenterna skulle presentera sina hemuniversitet för de franska studenter som vill plugga i utlandet. Julia och jag gjorde vårt bästa för att promote:a LiU men en kostymklädd Carl stal showen och lyckades rikta störst intresse på KTH. Att LiU inte skickade oss broschyrer och foldrar som vi bad dem om (eller hann de bara inte fram i tid?) gjorde att vi inte hade så mycket att visa upp, endast 4 broschyrer som vi hade med oss hemifrån samt en del informationsblad som vi själva hade sammanställt. Vi hade även med oss varsin dator med pp-presentationer, våra LiU-t-shirts och - viktigast av allt - en burk pepparkakor från IKEA!
Det var kul att leka ambassadör och att svara på frågor om studentlivet men tyvärr fick jag också många frågor om vilka kurser som LiU erbjuder inom vissa specifika områden samt annat som har med de högre årskursera att göra. Dessa frågor kunde jag oftast bara svara vagt på och istället hänvisa till hemsidan. Desto roligare var det att berätta om studentboendet, festerna och administrationen i Linköping som ju i regel är myyycket bättre än i Grenoble.=P
När det i mässans slut var vår tur att gå till den utlovade gratisbuffén blev vi, som så många gånger innan, besvikna. Det bjöds på mer eller mindre minimala efterrätter i snitt-form och det fanns inte mycket kvar av dem heller.
Till slut en härlig gammal python-klassiker som jag återupptäckte på lovet. Visst hör fotboll och kultur ihop?! ...and Marx is claiming it was offside!
Det var kul att leka ambassadör och att svara på frågor om studentlivet men tyvärr fick jag också många frågor om vilka kurser som LiU erbjuder inom vissa specifika områden samt annat som har med de högre årskursera att göra. Dessa frågor kunde jag oftast bara svara vagt på och istället hänvisa till hemsidan. Desto roligare var det att berätta om studentboendet, festerna och administrationen i Linköping som ju i regel är myyycket bättre än i Grenoble.=P
När det i mässans slut var vår tur att gå till den utlovade gratisbuffén blev vi, som så många gånger innan, besvikna. Det bjöds på mer eller mindre minimala efterrätter i snitt-form och det fanns inte mycket kvar av dem heller.
Till slut en härlig gammal python-klassiker som jag återupptäckte på lovet. Visst hör fotboll och kultur ihop?! ...and Marx is claiming it was offside!
"Tyngden på dalskidan, älskling!"
Idag var jag på INPGs "Bourse de ski" på campus, där det dels reades ut ny, dels såldes begagnad skidutrustning. Jag gick dit mest för att se vad som fanns och för att informera mig om prisnivåer för nytt/begagnat/hyrt material. Till min förvåning möttes jag inte bara av studenter från skidklubben Glisse utan även av vuxna försäljare från en skidbutik inne i stan som i samarbete med Glisse vid sådana tillfällen säljer ut resterande utrustning billigt till studenter. Jag fick bra service och eftersom det är ganska dyrt att hyra för hela säsongen så bestämde jag mig till slut för att investera i ett par nya pjäxor och skidor för sammanlagt 390 €. Stavar fick jag på köpet.
Jag har för
mig att jag i ett av de många mailen om skidbörsen läste att man kan betala med kort, så det var det enda betalningsmedel som jag hade med mig. Nu gick det naturligtvis inte så jag fick cykla hem för att hämta mitt checkhäfte. Hemma ville jag kolla saldot på internet men datorn segade något enormt. Sedan tog jag fram checkhäftet och insåg att det inte var ett riktigt checkhäfte utan något liknande för andra bankärenden. Jag fick därför gå till banken och hämta ut mitt riktiga checkhäfte men där fick jag naturligtvis köa ett bra tag. Lagom stressad (15 min innan stängningsdags) lyckades jag till slut komma tillbaka till skidbörsen, fylla i min första check och sedan ta tramen hem igen med den nya utrustningen. Nu står den i min lilla hall och väntar på att få användas. Officiellt börjar skidsäsongen den 1 december...
Jag har för
mig att jag i ett av de många mailen om skidbörsen läste att man kan betala med kort, så det var det enda betalningsmedel som jag hade med mig. Nu gick det naturligtvis inte så jag fick cykla hem för att hämta mitt checkhäfte. Hemma ville jag kolla saldot på internet men datorn segade något enormt. Sedan tog jag fram checkhäftet och insåg att det inte var ett riktigt checkhäfte utan något liknande för andra bankärenden. Jag fick därför gå till banken och hämta ut mitt riktiga checkhäfte men där fick jag naturligtvis köa ett bra tag. Lagom stressad (15 min innan stängningsdags) lyckades jag till slut komma tillbaka till skidbörsen, fylla i min första check och sedan ta tramen hem igen med den nya utrustningen. Nu står den i min lilla hall och väntar på att få användas. Officiellt börjar skidsäsongen den 1 december...
onsdag 5 november 2008
Quantum de Consolation
Nu har den alltså haft biopremiär, den nya bondfilmen Quantum of Solace.Jag såg den på bio i söndags kväll men fick tyvärr nöja mig med den franska, dubbade versionen eftersom filmen av någon underlig anledning inte visas på någon av Grenobles två engelskspråkiga biografer. Det faktum att jag inte förstod all dialog och att de välbekanta skådespelarna inte lät som de skulle förstörde naturligtvis en del av upplevelsen men jag är ändå rätt nöjd med vad jag såg. Mindre lyckat var dock även klippningen i framförallt de första actionsekvenserna, där kameran kryper lite väl nära händelsernas centrum för att sen snabbt byta vinkel så att publiken knappt hinner uppfatta vad som händer. Introlåten, "Another way to die", är inte heller värdig en Bondfilm.
Själva storyn tar vid där Casino Royale slutade, nämligen att Bond tar in Mr. White för förhör. Sedan följer en hetsig jakt på de inblandade och ansvariga för det som hände i förra filmen (Vespers ofrivilliga (?) svek) och Bond ger sig inte förränn någo
n slags rättvisa har skipats.Filmen har anklagats för att vara för våldsam och kritiserats för att innehålla för få Bond-inslag så som humor, typiska fraser eller prylar. Sett till storyn och Bonds tillfälliga sinnelag så tycker jag dock inte att något av ovanstående hade passat in särskilt bra i denna Bondrulle. Det fanns inte en scen i filmen där det kändes passande att 007 skulle ha presenterat sig med orden "The name is Bond, James Bond", han är helt enkelt inte på humör här.
Filmens slut är dock lovande i mina ögon och öppnar upp för att Bond #23 kan återfå några av de tidigare så typiska inslagen.
Höstlov del 2: Konstanz
Från Freiburg tog jag mig på onsdagen med tåg genom ett snötäckt landskap till Konstanz vid Bodensjön. Där besökte jag Tak, en Thailändare som pluggade i Linköping de senaste två åren men nu jobbar för Nestlé i Singen. De fyra dagarna i "Konschdans" var väldigt kalla men vi ägnade oss ändå åt sightseeing i trakterna runt staden och sjön. Landskapet och småstadsmiljöerna där borta är fantastiskt vackra men helst ska man uppleva dem på sommaren då allting verkligen vaknar till liv.
Uppifr. och ner:
Uppifr. och ner:
- Konstanz, likt Stockholm en väldigt vacker stad vid vattnet.
- Jag framför en liggande jätteträdgårdstomte av blommor på Mainau, en liten ö norr om K. med slott och slottspark. Ägs/förvaltas av Lennart Bernadottes stiftelse.
- Tak och jag på en terrass på Mainau.
- Färjan över till Meersburg, också det en otroligt vacker liten stad med bl.a. en gammal riddarborg.
- "Affenberg" utanför Salem, några kilometer utanför Meersburg. Här bor 199 vilda makaker av utrotningshotad art i en park, omgivna av samma klimat som de är vana vid från de nordafrikanska bergen. Besökare får mata dem med popcorn. Parken hittade jag av en slump i en turistbok.
- Gulligt! Och nej, de letar inte loppor utan "mjäll".
- Mera popcorn!
- För att komma till Apberget tog vi bussen från Meersburg till Oberuhldingen. Sen missade vi sista "upplevelsebussen" därifrån till Affenberg med ungefär en månad så det blev två gånger 3,5 km promenad på vischan. Sa jag att det var kallt??
- Ryssland-Sverige? Nej, Kreuzlingen-Wallisellen i schweiziska div. 4. Min gamla skolkompis Hampus (pluggar i Zürich) tekar för bortalaget Wallisellen i gult/blått som dock förlorade med 4-7. Kreuzlingen och Konstanz har vuxit ihop men ligger på var sin sida om gränsen. Till hockeyrinken tog det bara fem minuter att gå från Taks lägenhet.
tisdag 4 november 2008
Höstlov del 1: Freiburg
Den här gången tänkte jag inte skriva så mycket, en bild säger ju ändå mer är tusen ord. Därför väljer jag att huvudsakligen sammanfatta lovet i Tyskland med några väl valda bilder.
Fr. vä. till hö., uppifr. och ner:
Fr. vä. till hö., uppifr. och ner:
- 2o min stop i Bern: Vad i helveticae pågår här? Jo, "Rock för ett öppet Schweiz".
- Freiburg: Gammal och fin arkitektur möter modernt samhälle. Reinhard och Marco pose:ar.
- Gamla mysiga kvarter i Freiburg. Marco och Reinhard pose:ar igen.
- Kopian och originalet
- I detta pimpade hus bodde anledningen till mitt utlandsår: Erasmus av Rotterdam
- Reinhard, Marco och jag uppe i ett torn på Schlossberg. Återförenade för första gången på drygt sex år.
- Utsikt över Freiburg
fredag 24 oktober 2008
Lite sång, lite dans, lite naket...
Det har varit en ganska intensiv vecka med tre kvällsaktiviteter på raken.
I tisdags kväll, lagom till mitt 2-månaders-jubileum (oj vad fort tiden går...) i Grenoble fick jag en officiell fadder. (Jag anser Seb vara min inofficiella fadder).
Det var BI (= bureau international för er som inte hängt med i bloggen) som arrangerade fadderkvällen och för fem euro fick man förutom en fadder även tre kvarts pizza, chips och så mycket öl/punch/läsk som man ville ha. Tyvärr fick jag erfara att det är svårt att få franska faddrar till internationella studenter på INPG så medlemmarna i BI (ca 15 pers) fick "offra" sig själva och ha en hel liten grupp fadderbarn var att "ansvara" för. Jag vet egentligen inte vad man ska med en fadder till när man efter två månader redan har acklimatiserat sig men det är ju alltid kul att lära känna fler fransoser/-yskor.
Min fadder heter Noémie och pluggar också på GI. Jag delar henne med två tjecker och två spanjorer samt någon mer som jag i dagsläget inte kommer på vem det är. Noémie verkar snäll och föreslog direkt en middag med "fadder-familjen" men det blir tidigast nästnästa vecka eftersom vi har höstlov den kommande och detta får folk att snabbt fly fältet/Grenoble för att upptäcka nya platser. Själv tar jag tåget till Tyskland och Freiburg imorgon förmiddag. Jag kommer fram lagom till kvällen då det ska festas med Marco och Reinhard, två gamla skolkompisar.
I onsdags gjorde jag något så otroligt som att gå till Musée de Grenoble (Frankrikes tredje största/bästa konstmuseum) där det anordnades en lättsmält visning av den permanenta utställningen för stadens studenter. Less på utställningar, efter att under hela min barndom ha "tvingats" gå på alla möjliga tråkiga museer med mina föräldrar, så kände jag nu ändå att ett besök på Musée de Grenoble kanske skulle vara lite allmänbildande. Om inte annat så skulle jag efteråt iaf kunna namedroppa en del kända konstnärer vars verk jag sett.
Visningen tog en dryg timme och var helt ok, dock blev jag besviken på tilltugget som serverades efteråt, bara chips och juice. Jag som inte hade ätit ordentligt innan...
Förresten, jag såg konstverk av bl.a. Picasso, Monet, Chagall, Mondrian, Rubens, de la Tour, Canaletto, Gauguin, Matisse och Warhol. Museets äldsta konstverk är från 1200-talet och är en altartavla föreställandes St. Lucia.
Vem sa att teknologer saknar intresse för kultur?
Kvällen efter museibesöket var det "Soirée pour les étudiants de monde", en afton på kulturhuset för samtliga internationella studenter arrangerad av staden och dess universitet. Av inbjudan framgick inte riktigt hur eventet skulle gestaltas, men jag förstod så mycket som att det skulle vara någon sorts teater och sedan efterfest. Kvällen inleddes med en pinsam/konstig incident på spårvagnen som fick mig att framstå som allt annat än svensk. Halvvägs till kulturhuset klev Maged (en utbytesstudent som jag känner) på tramen. Jag hälsade på honom med handskakning och även på hans för mig okända kompis som klev på samtidigt. Denne verkade smått förundrad och frågade på knagglig franska om jag själv pratade franska och sedan om han var på rätt tram för att komma till Grand Place. Jag förklarade för honom att så var fallet innan han konstigt nog vände sig bort från Maged och mig. När vi sedan klev av vid kulturhuset men Mageds kompis fortsatte åka tram gick det upp för mig att de inte alls kände varandra. Jag hade helt felaktigt antagit att de var vänner bara för att de klev på tramen samtidigt och därmed hälsat på en total främling. Vad udda det måste ha känts för honom...
Nåja, detta var inte det minsta konstigt jämfört med vad som komma skulle.
Efter en dryg halvtimmes väntan - så gott som ingenting i Frankrike börjar på utsatt tid - bänkade vi oss i en större teatersal, ljusen släcktes och showen kunde börja. Eller som två asiater bakom mig uttryckte det: "Oh no, it's too dark to take pictures! Ok, let's just enjoy the show."
Föreställningen hette "Cher Ulysse" och kan av mig bäst beskrivas som 13 män och kvinnor klädda i vitt som i ca 75 minuter dansade till elektronisk musik. Jag fattade absolut noll av storyn men det verkade finnas en berättare (en dansare sprang runt i mössa och med mikro- och megafon) som emellanåt yttrade någonting som jag inte förstod. Spektaklet ska på något sätt ha byggt eller inspirerats av James Joyces bok, mer vet jag inte.
Själva dansen var en blandning av balett och Matt Hardings numera världsberömda rörelsemönster (se Where the hell is Matt). Ett överraskande inslag var när en av männen stod stilla på scenen och en dansös kom bakifrån och drog ner hans byxor. Jag vet inte om det var meningen att kalsongerna också skulle åka ner men det gjorde de. Hur som helst så var dansaren väldigt modig som stod kvar ett tag innan han klädde på sig igen och försvann av scenen. Sista kvarten fortsatte hela ensemblen på det inslagna spåret och dansade runt i bara underkläder.
Jag har som sagt ingen aning om vad de egentligen höll på med på scenen men vad de än gjorde så gjorde de det bra och eftersom biljettpriset är 12 € (dock gratis för oss studenter igår) så hade det nog någon vettig substans i grunden.
Efter showen fick man en drink i foajén men det dröjde inte länge förränn utklätt folk sprang in och genom byggnaden, skrikandes och fösandes folk mot utgången och gräsmattan utanför. Där hade de byggt upp någon form av Halloween-cirkus. Två män jonglerade med tända facklor framför ett draperi genom vilket mindre grupper av studenter så småningom slussades på mini-promenad. Man gick förbi en konstig figur med en stor fläkt, en skum kvinna med en skumspruta, häxor som skrek och sprang och kastade plastlöv, en tjej i en vit klänning med blåa ljusdioder som bara stod stilla och till sist två "eldportar" som man skulle hoppa igenom. Sen bjöds det på varmt vin och lite pyroteknik. Precis som med föreställningen innan så var det ingen av oss studenter som förstod vad som pågick runtomkring, alla skakade på huvudet och utbrast leende i ett "Dessa fransoser alltså...".
Efterfesten var dock "normal" igen, i foajén fanns både bar, dansgolv och dj, för en gångs skull inga konstigheter.
Nu blir det nog inget inlägg på ett tag men ja hör av mig igen när jag är tillbaka från Tyskland.
Ha det bra så länge och glöm inte att Quantum of Solace har biopremiär nästa fredag!
I tisdags kväll, lagom till mitt 2-månaders-jubileum (oj vad fort tiden går...) i Grenoble fick jag en officiell fadder. (Jag anser Seb vara min inofficiella fadder).
Det var BI (= bureau international för er som inte hängt med i bloggen) som arrangerade fadderkvällen och för fem euro fick man förutom en fadder även tre kvarts pizza, chips och så mycket öl/punch/läsk som man ville ha. Tyvärr fick jag erfara att det är svårt att få franska faddrar till internationella studenter på INPG så medlemmarna i BI (ca 15 pers) fick "offra" sig själva och ha en hel liten grupp fadderbarn var att "ansvara" för. Jag vet egentligen inte vad man ska med en fadder till när man efter två månader redan har acklimatiserat sig men det är ju alltid kul att lära känna fler fransoser/-yskor.
Min fadder heter Noémie och pluggar också på GI. Jag delar henne med två tjecker och två spanjorer samt någon mer som jag i dagsläget inte kommer på vem det är. Noémie verkar snäll och föreslog direkt en middag med "fadder-familjen" men det blir tidigast nästnästa vecka eftersom vi har höstlov den kommande och detta får folk att snabbt fly fältet/Grenoble för att upptäcka nya platser. Själv tar jag tåget till Tyskland och Freiburg imorgon förmiddag. Jag kommer fram lagom till kvällen då det ska festas med Marco och Reinhard, två gamla skolkompisar.
I onsdags gjorde jag något så otroligt som att gå till Musée de Grenoble (Frankrikes tredje största/bästa konstmuseum) där det anordnades en lättsmält visning av den permanenta utställningen för stadens studenter. Less på utställningar, efter att under hela min barndom ha "tvingats" gå på alla möjliga tråkiga museer med mina föräldrar, så kände jag nu ändå att ett besök på Musée de Grenoble kanske skulle vara lite allmänbildande. Om inte annat så skulle jag efteråt iaf kunna namedroppa en del kända konstnärer vars verk jag sett.
Visningen tog en dryg timme och var helt ok, dock blev jag besviken på tilltugget som serverades efteråt, bara chips och juice. Jag som inte hade ätit ordentligt innan...
Förresten, jag såg konstverk av bl.a. Picasso, Monet, Chagall, Mondrian, Rubens, de la Tour, Canaletto, Gauguin, Matisse och Warhol. Museets äldsta konstverk är från 1200-talet och är en altartavla föreställandes St. Lucia.
Vem sa att teknologer saknar intresse för kultur?
Kvällen efter museibesöket var det "Soirée pour les étudiants de monde", en afton på kulturhuset för samtliga internationella studenter arrangerad av staden och dess universitet. Av inbjudan framgick inte riktigt hur eventet skulle gestaltas, men jag förstod så mycket som att det skulle vara någon sorts teater och sedan efterfest. Kvällen inleddes med en pinsam/konstig incident på spårvagnen som fick mig att framstå som allt annat än svensk. Halvvägs till kulturhuset klev Maged (en utbytesstudent som jag känner) på tramen. Jag hälsade på honom med handskakning och även på hans för mig okända kompis som klev på samtidigt. Denne verkade smått förundrad och frågade på knagglig franska om jag själv pratade franska och sedan om han var på rätt tram för att komma till Grand Place. Jag förklarade för honom att så var fallet innan han konstigt nog vände sig bort från Maged och mig. När vi sedan klev av vid kulturhuset men Mageds kompis fortsatte åka tram gick det upp för mig att de inte alls kände varandra. Jag hade helt felaktigt antagit att de var vänner bara för att de klev på tramen samtidigt och därmed hälsat på en total främling. Vad udda det måste ha känts för honom...
Nåja, detta var inte det minsta konstigt jämfört med vad som komma skulle.
Efter en dryg halvtimmes väntan - så gott som ingenting i Frankrike börjar på utsatt tid - bänkade vi oss i en större teatersal, ljusen släcktes och showen kunde börja. Eller som två asiater bakom mig uttryckte det: "Oh no, it's too dark to take pictures! Ok, let's just enjoy the show."
Föreställningen hette "Cher Ulysse" och kan av mig bäst beskrivas som 13 män och kvinnor klädda i vitt som i ca 75 minuter dansade till elektronisk musik. Jag fattade absolut noll av storyn men det verkade finnas en berättare (en dansare sprang runt i mössa och med mikro- och megafon) som emellanåt yttrade någonting som jag inte förstod. Spektaklet ska på något sätt ha byggt eller inspirerats av James Joyces bok, mer vet jag inte.
Själva dansen var en blandning av balett och Matt Hardings numera världsberömda rörelsemönster (se Where the hell is Matt). Ett överraskande inslag var när en av männen stod stilla på scenen och en dansös kom bakifrån och drog ner hans byxor. Jag vet inte om det var meningen att kalsongerna också skulle åka ner men det gjorde de. Hur som helst så var dansaren väldigt modig som stod kvar ett tag innan han klädde på sig igen och försvann av scenen. Sista kvarten fortsatte hela ensemblen på det inslagna spåret och dansade runt i bara underkläder.
Jag har som sagt ingen aning om vad de egentligen höll på med på scenen men vad de än gjorde så gjorde de det bra och eftersom biljettpriset är 12 € (dock gratis för oss studenter igår) så hade det nog någon vettig substans i grunden.
Efter showen fick man en drink i foajén men det dröjde inte länge förränn utklätt folk sprang in och genom byggnaden, skrikandes och fösandes folk mot utgången och gräsmattan utanför. Där hade de byggt upp någon form av Halloween-cirkus. Två män jonglerade med tända facklor framför ett draperi genom vilket mindre grupper av studenter så småningom slussades på mini-promenad. Man gick förbi en konstig figur med en stor fläkt, en skum kvinna med en skumspruta, häxor som skrek och sprang och kastade plastlöv, en tjej i en vit klänning med blåa ljusdioder som bara stod stilla och till sist två "eldportar" som man skulle hoppa igenom. Sen bjöds det på varmt vin och lite pyroteknik. Precis som med föreställningen innan så var det ingen av oss studenter som förstod vad som pågick runtomkring, alla skakade på huvudet och utbrast leende i ett "Dessa fransoser alltså...".
Efterfesten var dock "normal" igen, i foajén fanns både bar, dansgolv och dj, för en gångs skull inga konstigheter.
Nu blir det nog inget inlägg på ett tag men ja hör av mig igen när jag är tillbaka från Tyskland.
Ha det bra så länge och glöm inte att Quantum of Solace har biopremiär nästa fredag!
måndag 20 oktober 2008
Tokyo!
Idag har jag gjort verklighet av min smått galna idé att åka till Japan och Tokyo över jul/nyår. Tillsammans med min franska kurskamrat och resesällskap Damien som också ska besöka utbytesstudenter i Tokyo bokade jag flygbiljetterna i förmiddags och nu på eftermiddagen har jag med hjälp av kursarna som jag ska besöka letat boende.
Jag inser att jag med min resa bryter mönstret för hur julen brukar firas hemma med familjen men någon gång måste ju vara den första. Detta öppnar även upp för att B&M kan fira jul med Ms familj för en gångs skull och att mamma (o pappa) kan gå på eftermiddagsgudtjänsten om de väljer att fira jul i Sthlm. Det är visserligen synd att inte kunna träffa familjen på lovet men detta tillfälle att upptäcka ett främmande hörn av världen är för bra för att avstå. Familjen (och alla andra intresserade) får istället ta och besöka mig här i Frankrike under våren istället!
Jag inser att jag med min resa bryter mönstret för hur julen brukar firas hemma med familjen men någon gång måste ju vara den första. Detta öppnar även upp för att B&M kan fira jul med Ms familj för en gångs skull och att mamma (o pappa) kan gå på eftermiddagsgudtjänsten om de väljer att fira jul i Sthlm. Det är visserligen synd att inte kunna träffa familjen på lovet men detta tillfälle att upptäcka ett främmande hörn av världen är för bra för att avstå. Familjen (och alla andra intresserade) får istället ta och besöka mig här i Frankrike under våren istället!
lördag 18 oktober 2008
Ur annan synvinkel
Surfade runt på aftonbladet.se i förmiddags och hittade av en slump denna länk till en KI-students reseblogg från Grenoble. Just detta inlägg om S vs. F kan vara intressant för er läsare att jämföra med min gnäll-lista. Länken är http://www.mintur.se/resdagbok/5777/text?id=43072 .
Jag kan tillägga att jag den senaste veckan även har allmänbildat mig lite, det blev hela två stycken 90-minuters presidential debates på youtube. Högintressanta ämnen debatterades men i vanlig ordning så var det roligast att studera Obamas och McCains retoriska kvaliteter och pondus i framförandet. GObama!
Jag kan tillägga att jag den senaste veckan även har allmänbildat mig lite, det blev hela två stycken 90-minuters presidential debates på youtube. Högintressanta ämnen debatterades men i vanlig ordning så var det roligast att studera Obamas och McCains retoriska kvaliteter och pondus i framförandet. GObama!
fredag 17 oktober 2008
Gott & Blandat
Dags att ge en liten update om vad som händer här nere i Grenoble:
Igår träffade jag för första gången min språk-tandem-partner Alicia över en kaffe. Jag ansökte om en tandem-partner på InteGres (en förening för utbytesstudenter på campus) hemsida i tisdags, fick kontaktuppgifter i onsdags och träffade henne alltså igår. Hon kommer ursprungligen från en by/stad nära den schweiziska gränsen men har studerat i Grenoble de senaste fem åren, bortsett från förra vårterminen då hon gick på SU i Stockholm. Hon kunde inte ett ord svenska när hon kom dit men nu vill hon hemskt gärna åka tillbaka och i väntan på det bättra på sin svenska. Själv ser jag fram emot denna möjlighet att få mer kontakt till fransmän/fransyskor för att få mer insider-info och bättra på min franska. Jag känner visserligen att jag gör framsteg gällande språket men fortfarande händer det ofta att jag förgäves letar i minnet efter ord som aldrig ens har funnits där utan som jag måste slå upp och lära mig.
På tisdag anordnar Bureau International en parrainage(=fadder)-fest då jag även ska få en fadder tilldelad.
Igår kväll var Carl och jag på bion Le Club som ligger här runt hörnet och såg Ed Harris regidebut Appaloosa, en westernfilm som trots Renée Zellwegers medveran var helt ok. Ed Harris eget och Viggo Mortensens skådespel kändes ganska krystat men Jeremy Irons var riktigt bra som ond ranchägare. (Elin, vilken Disneyfigur har Irons lånat ut sin röst till?? Kan du inte svaret så blir jag besviken.)
I veckan har jag annars gjort "spännande" saker som att handla mat, betala räkningar och tvätta. Och jag har köpt tågbiljetter till Tyskland! Vi har en veckas lov kring allhelgonahelgen och då tänkte jag besöka Marco och Tak i Freiburg resp. Konstanz.
Av en slump har jag även hittat en fransk kurskamrat som förhoppningsvis blir mitt resesällskap till Tokyo över jul och nyår. Precis som jag har han vänner där i år som han vill besöka och vänlig som han är så har han erbjudit mig att övernatta hos hans föräldrar utanför Paris i samband med avresan som blir från Charles De Gaulles flygplats.
Ikväll ska jag på inflyttningsfest hos tre tyskar och en italienare som delar en stor lägenhet här inne i stan. Det blir dagens sociala höjdpunkt eftersom jag har varit ledig idag och än så länge bara ugglat runt i min lilla studio. Festat, om än lugnt, gjorde jag även i måndags på Bukana Pub där Singaporianen Etienne firade sin födelsedag. Måndagkvällar på Bukana har blivit något mera poppis i min umgängeskrets sedan förrförra veckan då Simon och Mark, två engelska Erasmusstudenter började jobba där som DJ resp. bartender. I tisdags anordnade InteGre som brukligt på tisdagkvällar en barkväll för alla stadens utbytesstudenter. Varje tisdag är de på ett nytt ställe och i tisdags kunde jag inte avböja inbjudan då kvällens bar ligger endast ett kvarter hemifrån. Det var trevligt att träffa lite nytt folk och på kuppen blev jag ett Charteuse-glas rikare som av någon outgrundlig anledning hamnade i min jackficka och transporterades hem... en fin souvenir! =P
Apropå Chartreuse så kanske det blir en utflykt dit i helgen, eller närmare bestämt till Voiron, där Kartuseanmunkarna tillverkar den berömda likören. Nämnde jag att där finns världens största lagerkällare för likörer och att det är gratis att smaka?
Det här får räcka för tillfället,
Hej då på er!
PS 1: Trots att jag var ledig idag lyckades jag stiga upp redan kl. 9 i morse. För att säkerställa att jag inte skulle somna igen började strax därpå två reparatörer att greja med port-telefonsystemet i huset. De ringde på hos diverse folk för att testa (ljudet är ingen fin klocka utan en högljudd, äckligt krasslig, grå tonsignal. I 90 minuter höll de på och ropade på varandra upp och ner i trapphuset och min grannes porttelefon blev deras testapparat. Dörrarna och väggarna här är inte så ljudisolerade såg jag hörde tydligt deras oväsen och hur de ständigt på franska ropade "Hallå....?!" - "Är du där?" - "Var är du?" - "Hör du mig?!". Som om inte det var nog så höll en slaggborr på att jobba ute på gatan under tiden så min morgon blev allt annat än lugn.
PS 2: Igår såg jag min andra demonstration i Frankrike, den här gången gällde det att protestera mot en ny integritetskränkande lag som ger staten rätt att samla och kartlägga information om privatpersoner. På tal om detta, kan man få en update hemifrån angående FRA-lagen?
Igår träffade jag för första gången min språk-tandem-partner Alicia över en kaffe. Jag ansökte om en tandem-partner på InteGres (en förening för utbytesstudenter på campus) hemsida i tisdags, fick kontaktuppgifter i onsdags och träffade henne alltså igår. Hon kommer ursprungligen från en by/stad nära den schweiziska gränsen men har studerat i Grenoble de senaste fem åren, bortsett från förra vårterminen då hon gick på SU i Stockholm. Hon kunde inte ett ord svenska när hon kom dit men nu vill hon hemskt gärna åka tillbaka och i väntan på det bättra på sin svenska. Själv ser jag fram emot denna möjlighet att få mer kontakt till fransmän/fransyskor för att få mer insider-info och bättra på min franska. Jag känner visserligen att jag gör framsteg gällande språket men fortfarande händer det ofta att jag förgäves letar i minnet efter ord som aldrig ens har funnits där utan som jag måste slå upp och lära mig.
På tisdag anordnar Bureau International en parrainage(=fadder)-fest då jag även ska få en fadder tilldelad.
Igår kväll var Carl och jag på bion Le Club som ligger här runt hörnet och såg Ed Harris regidebut Appaloosa, en westernfilm som trots Renée Zellwegers medveran var helt ok. Ed Harris eget och Viggo Mortensens skådespel kändes ganska krystat men Jeremy Irons var riktigt bra som ond ranchägare. (Elin, vilken Disneyfigur har Irons lånat ut sin röst till?? Kan du inte svaret så blir jag besviken.)
I veckan har jag annars gjort "spännande" saker som att handla mat, betala räkningar och tvätta. Och jag har köpt tågbiljetter till Tyskland! Vi har en veckas lov kring allhelgonahelgen och då tänkte jag besöka Marco och Tak i Freiburg resp. Konstanz.
Av en slump har jag även hittat en fransk kurskamrat som förhoppningsvis blir mitt resesällskap till Tokyo över jul och nyår. Precis som jag har han vänner där i år som han vill besöka och vänlig som han är så har han erbjudit mig att övernatta hos hans föräldrar utanför Paris i samband med avresan som blir från Charles De Gaulles flygplats.
Ikväll ska jag på inflyttningsfest hos tre tyskar och en italienare som delar en stor lägenhet här inne i stan. Det blir dagens sociala höjdpunkt eftersom jag har varit ledig idag och än så länge bara ugglat runt i min lilla studio. Festat, om än lugnt, gjorde jag även i måndags på Bukana Pub där Singaporianen Etienne firade sin födelsedag. Måndagkvällar på Bukana har blivit något mera poppis i min umgängeskrets sedan förrförra veckan då Simon och Mark, två engelska Erasmusstudenter började jobba där som DJ resp. bartender. I tisdags anordnade InteGre som brukligt på tisdagkvällar en barkväll för alla stadens utbytesstudenter. Varje tisdag är de på ett nytt ställe och i tisdags kunde jag inte avböja inbjudan då kvällens bar ligger endast ett kvarter hemifrån. Det var trevligt att träffa lite nytt folk och på kuppen blev jag ett Charteuse-glas rikare som av någon outgrundlig anledning hamnade i min jackficka och transporterades hem... en fin souvenir! =P
Apropå Chartreuse så kanske det blir en utflykt dit i helgen, eller närmare bestämt till Voiron, där Kartuseanmunkarna tillverkar den berömda likören. Nämnde jag att där finns världens största lagerkällare för likörer och att det är gratis att smaka?
Det här får räcka för tillfället,
Hej då på er!
PS 1: Trots att jag var ledig idag lyckades jag stiga upp redan kl. 9 i morse. För att säkerställa att jag inte skulle somna igen började strax därpå två reparatörer att greja med port-telefonsystemet i huset. De ringde på hos diverse folk för att testa (ljudet är ingen fin klocka utan en högljudd, äckligt krasslig, grå tonsignal. I 90 minuter höll de på och ropade på varandra upp och ner i trapphuset och min grannes porttelefon blev deras testapparat. Dörrarna och väggarna här är inte så ljudisolerade såg jag hörde tydligt deras oväsen och hur de ständigt på franska ropade "Hallå....?!" - "Är du där?" - "Var är du?" - "Hör du mig?!". Som om inte det var nog så höll en slaggborr på att jobba ute på gatan under tiden så min morgon blev allt annat än lugn.
PS 2: Igår såg jag min andra demonstration i Frankrike, den här gången gällde det att protestera mot en ny integritetskränkande lag som ger staten rätt att samla och kartlägga information om privatpersoner. På tal om detta, kan man få en update hemifrån angående FRA-lagen?
fredag 10 oktober 2008
Sacrebleu! - listan uppdaterad
Gnällspiken har varit framme igen och uppdaterat listan i inlägget "Sacrebleu! - saker att störa sig på i Frankrike" med två nya punkter.
torsdag 9 oktober 2008
Sacrebleu! - saker att störa sig på i Frankrike
Den följande halvtimmen då jag skriver detta inlägg kommer jag återgå till mina svenska rötter och bli så där härligt gnällig som bara svenskar kan bli när de inte orkar vara positiva och konstruktiva. Visserligen har (livet i) Frankrike mycket gott och bra att erbjuda men allt sånt sparar jag till en annan dag och ett annat inlägg.
Jag är också fullt medveten om att jag generaliserar och drar alla fransmän över en kam när jag beskriver "dem" men egentligen bara menar en del av Grenobles invånare som jag stött på här nere. Vissa brister i det franska systemet får dock anses som problem som inte bara finns här i staden utan i hela landet.
Som sagt, berömmet får vänta, nu ska jag roa mig med att vara negativ:
Jag är också fullt medveten om att jag generaliserar och drar alla fransmän över en kam när jag beskriver "dem" men egentligen bara menar en del av Grenobles invånare som jag stött på här nere. Vissa brister i det franska systemet får dock anses som problem som inte bara finns här i staden utan i hela landet.
Som sagt, berömmet får vänta, nu ska jag roa mig med att vara negativ:
- Fransmän kan inte baka bröd. Här finns typ bara vitt, halvvitt och helvitt bröd. Mjukt och slafsigt bröd. Bröd med choklad i (gott, men inte till frukost). Var finns det nyttiga fullkornsbrödet?!
- Fransmän bryr sig inte om att göra plats åt andra. Står man (i grupp) mitt på trottoaren, framför en dörr eller på en mindre yta och någon närmar sig för att gå förbi så flyttar man inte på sig. Står man lite vid sidan av och uppfattar att någon vill komma förbi så uppmärksammar man inte heller dem som står i vägen om detta faktum.
- Fransmäns bäst omtyckta sätt att betala för sig är med check! I vilket annat land betalar man med check i kassan? Att enkelt och smidigt betala med kort i kassan och räkningar över nätet är ganska avlägset här. Vill man betala via nätet måste man få en verifieringskod via sms från banken, en tjänst som naturligtvis kostar extra.
- När vi ändå är inne på ämnet kassa, fransmän är kassa på engelska. Visst, jag är inte här för att konversera på engelska men om man har ett problem och inte kan uttrycka sig på franska så bör man väl kunna ta det på engelska? Men de fattar i regel inte ens de enklaste fraser (trots att språket är obligatoriskt i skolan).
- Servicen i franska affärer är oftast undermålig. Kommer man till kassan får man ofta vänta till personalen har avslutat sina privata samtal med varandra. Om man sen blir hälsad på när det väl är ens tur så får det närmast ses som en bonus. Ofta fortsätter samtalen personalen emellan också medan kunden betjänas.
- Kassorna i franska matvarubutiker är klart underdimensionerade, kanske hälften så korta som i Sverige och utan "separering" när varorna har slagits in i kassaapparaten. Detta innebär att endast en kund kan lasta upp sina varor på rullbandet åt gången och nästa kund kan inte betjänas förränn föregående kund har packat ner alla sina varor och gjort plats på ytan efter rullbandet. Detta tar onödig tid!
- Köken i studentboendena är under all kritik. Det kan bo uppåt 20 personer i en korridor och dela på ett kök som egentligen bara är ett rum med tre fristående kokplattor och en diskho. I de flesta studentrummen finns ett litet kylskåp men inte i alla. I helgen lärde jag känna en student som inte har kyl varken på rummet eller i korridoren, han måste köpa färsk mat nästan varje dag! Inte en chans att man hittar sådana förhållanden i Sverige.
- Fransmän har absolut noll tålamod i trafiken. Om en bil inte börjar rulla samma sekund som rödljuset slår om till grönt så kommer minst tre biltutor att påpeka detta i samma stund. Sedan kommer alla att trycka gasen i botten och försvinna med skrikande däck.
- Fransmän kan inte parkera. De står snett. De står med häcken ute i gatan. De står med backdäcket på trottoaren. De står där det är förbjudet att stå. De dubbelparkerar. Dagligen ser jag lapplisor som sliter på gatorna, det måste nog måste vara Frankrikes hårdast arbetande yrkeskår. Aja, åtminstone tjänar staten pengar på idiotin.
- Fransmän är helt besatta av akronymer (tack, David!) och förkortningar. Alla högskolor, universitet, föreningar, myndigheter och annat möjligt och omöjligt heter någonting (inte nödvändigtvis) långt som de väljer att korta ner. Min ena skola heter Ecole National Supérieure d'Environnement, d'Eau et d'Energie eller kort och gott ENSEEE. Eller ännu kortare: ENSE^3. Eller ännu bättre: E^3 (läs: e cube). Andra fina exempel är GUCEM och ESMUG (båda är klätterföreningar, hur ska man kunna fatta det??). På ett sätt är det praktiskt med korta versioner av namn, problemet med fransmännen är ju bara att de slänger bokstäverna i ansiktet på en utan att (i samtal eller på papper) förklara vad de står för. Mina föreläsningsanteckningar såg också ganska skumma ut innan jag förstod att många symboler och konstiga ord var förkortningar. Exempelvis ord som slutar på -"ent" skrivs ofta bara ut med ett upphöjt t efter de inledande stavelserna (coefficient = coeff^t, frottement = frott^t etc.). Tom ett litet ord som "dans"(= i) får inte heta dans utan bara "ds".
tisdag 7 oktober 2008
Liberté, égalité, fraternité!!!
På väg till skolan i eftermiddags sprang jag bokstavligt talat på ett typiskt franskt fenomen. Fram genom de största och mest vältrafikerade gatorna drog ett långt demonstrationståg med fanor, banderoller och megafoner. Jag hade till skillnad från ganska många andra på trottoaren inte tid att stanna för att beskåda paraden men jag lyckades iaf uppfatta några ord och fraser som skanderades. Det lustiga var att folk verkade protestera mot lite allt möjligt, som om Grenobles alla wannabe-demonstranter hade fått en slot-tid av polisen för att ventilera vad de hade på hjärtat.
Majoriteten av demonstranterna viftade med röda PCI-fanor (partie communiste francaise) och ropade någonting antiamerikanskt och anti-Sarkozy:skt. Sen fanns det en annan större grupp som var för kortare arbetstid, fler jobb och ytterligare något, samt - tror jag - en grupp som önskade mer jämställdhet för kvinnor.
Nästa gång kanske man ska ta tillfället i akt och gå med i demonstrationståget själv, det finns ju gott om saker att slåss för (verbalt), exempelvis fullkornsbrödet rätt i det franska, baguette-dominerade samhället.
Majoriteten av demonstranterna viftade med röda PCI-fanor (partie communiste francaise) och ropade någonting antiamerikanskt och anti-Sarkozy:skt. Sen fanns det en annan större grupp som var för kortare arbetstid, fler jobb och ytterligare något, samt - tror jag - en grupp som önskade mer jämställdhet för kvinnor.
Nästa gång kanske man ska ta tillfället i akt och gå med i demonstrationståget själv, det finns ju gott om saker att slåss för (verbalt), exempelvis fullkornsbrödet rätt i det franska, baguette-dominerade samhället.
måndag 6 oktober 2008
30 h München - 24 h bussresa = en riktigt rolig helg!
Helgen i München var kanske den roligaste sedan min ankomst till Grenoble. Bussresan var dock lagom underhållande, vi lämnade campus kl 20:21 i fredags kväll, stannade 2 ggr innan busschaufförerna löstes av i Zürich strax efter kl 3 och fortsatte via Österrike upp till München där bussens GPS lotsade oss till fel campingplats. En liten stund senare, framåt kl 8 på lördag morgon kom vi dock fram till rätt campingplats, den i Obermenzing nordväst om centrala München. Medan de andra 119 studenterna i sällskapet byggde upp sina tält åkte jag till min kusin Carl som bor mellan campingen och Theresienwiesen, där Oktoberfesten hålls.
Här vill jag infoga att det kändes ytterst konstigt från det att jag klev av bussen fram till slutet på dagen. Dels hade jag inte kunnat sova mer än kanske 4-5 ggr 20 minuter under natten så jag var lite trött samtidigt som jag inte kände att en ny dag hade påbörjats. Riktigt skumt var dock att jag hade svårt att inse att jag befann mig i Tyskland. Jag har vant mig så vid att det pratas franska runtomkring mig att jag blev förvånad varje gång jag hörde att folk på stan faktiskt pratade tyska och att jag kunde uppfatta allt de sa (nu överdriver jag, de flesta pratade ju bayerska =P) och läsa alla skyltar.
Ef
ter frukost hos Carl stack vi ut till "Wiesn" och själva Oktoberfesten som egentligen inte är något annat än ett stort nöjesfält med åkattraktioner, matstånd, souvenirer och öltält - som inte är några tält utan 15-20 riktiga byggnader som varje år snickras upp för den två veckor långa festen/öl-orgien. Tydligen är folkanstormningen störst på lördagar så när vi kom fram så var "tälten" redan fyllda och delvis "avspärrade för dagen". Vill man få en sittplats i ett tält på en lördag ska man börja köa kring kl 5-6 på morgonen (insläpp kl 9). Under veckan när folk jobbar s
ka det dock inte vara så svårt att komma in har jag hört.
På Wiesn gick Carl och jag först en runda kring området för att skaffa oss en överblick och se hur stort det faktiskt var. Sedan lokaliserade vi via sms var min LiU-kompis Tak satt med sina vänner. De hade börjat köa kl 7 men bara fått sittplatser på en veranda utanför ett tält. Jag anslöt till dem och drack dagens första och sista riktiga sejdel/"Maas" som i år kostade 8,20 €.
På eftermiddagen blev det kallt och regnigt och eftersom utsikterna att få en plats i ett tält var lika mörka som bitvis molnen lämnade Carl och jag Wiesn för att istället ta en titt
på stan. Det blev en ganska lång promenad genom Münchens fina och krokiga gator och Carl visade mig så gott som alla sevärdheter: shoppinggator, viktiga byggnader (på bilden syns Münchens übercoola rådhus vid Marienplatz) och kända (för dagen proppfulla) pubar/barer/bryggerihus.
På kvällen träffade vi min gamla skolkompis Marco som hade tagit sig till München för att gå på Oktoberfesten på söndagen. Efter att ha försökt komma in på större "Bräuhäuser" som dock var fulla landade vi till slut på en trevlig och lugn bar i närheten av universitetet. Där, långt från Oktoberfestens trängsel och fylla, avnjöt vi god Augustinerbräu innan Marco (och hans kompis) gick hem för att orka upp tidigt nästa morgon. För Carl och mig avslutades lördagen sedan med en nattföreställning av filmen "Tropic Thunder".
Söndag morgon/förmiddag åt jag frukost hos Carl innan jag åkte tillbaka till campingen där alla Grenoble-resenärer skulle träffas kl 12. Efter en tids väntan började bussarna rulla hemåt kl 13:30. Pga kö på autobahn gick det till en början segt framåt men sedan lossnade trafiken. Vi körde tillbaka samma väg som vi kom men eftersom det fortfarande var dag nu så såg man lite av det fina landskapet också (byar och ängar med betande kor och snötäckta berg i bakgrunden).
När vi åkte igenom Bregenz kunde man se Waldseebühne, den berömda opera-/konsertscenen som ligger på en ponton i Bodensjön och som även har tjänat som inspelningsplats till den kommande Bondfilmen.
Här vill jag infoga att det kändes ytterst konstigt från det att jag klev av bussen fram till slutet på dagen. Dels hade jag inte kunnat sova mer än kanske 4-5 ggr 20 minuter under natten så jag var lite trött samtidigt som jag inte kände att en ny dag hade påbörjats. Riktigt skumt var dock att jag hade svårt att inse att jag befann mig i Tyskland. Jag har vant mig så vid att det pratas franska runtomkring mig att jag blev förvånad varje gång jag hörde att folk på stan faktiskt pratade tyska och att jag kunde uppfatta allt de sa (nu överdriver jag, de flesta pratade ju bayerska =P) och läsa alla skyltar.
Ef
ter frukost hos Carl stack vi ut till "Wiesn" och själva Oktoberfesten som egentligen inte är något annat än ett stort nöjesfält med åkattraktioner, matstånd, souvenirer och öltält - som inte är några tält utan 15-20 riktiga byggnader som varje år snickras upp för den två veckor långa festen/öl-orgien. Tydligen är folkanstormningen störst på lördagar så när vi kom fram så var "tälten" redan fyllda och delvis "avspärrade för dagen". Vill man få en sittplats i ett tält på en lördag ska man börja köa kring kl 5-6 på morgonen (insläpp kl 9). Under veckan när folk jobbar s
ka det dock inte vara så svårt att komma in har jag hört.På Wiesn gick Carl och jag först en runda kring området för att skaffa oss en överblick och se hur stort det faktiskt var. Sedan lokaliserade vi via sms var min LiU-kompis Tak satt med sina vänner. De hade börjat köa kl 7 men bara fått sittplatser på en veranda utanför ett tält. Jag anslöt till dem och drack dagens första och sista riktiga sejdel/"Maas" som i år kostade 8,20 €.
På eftermiddagen blev det kallt och regnigt och eftersom utsikterna att få en plats i ett tält var lika mörka som bitvis molnen lämnade Carl och jag Wiesn för att istället ta en titt
på stan. Det blev en ganska lång promenad genom Münchens fina och krokiga gator och Carl visade mig så gott som alla sevärdheter: shoppinggator, viktiga byggnader (på bilden syns Münchens übercoola rådhus vid Marienplatz) och kända (för dagen proppfulla) pubar/barer/bryggerihus.På kvällen träffade vi min gamla skolkompis Marco som hade tagit sig till München för att gå på Oktoberfesten på söndagen. Efter att ha försökt komma in på större "Bräuhäuser" som dock var fulla landade vi till slut på en trevlig och lugn bar i närheten av universitetet. Där, långt från Oktoberfestens trängsel och fylla, avnjöt vi god Augustinerbräu innan Marco (och hans kompis) gick hem för att orka upp tidigt nästa morgon. För Carl och mig avslutades lördagen sedan med en nattföreställning av filmen "Tropic Thunder".
Söndag morgon/förmiddag åt jag frukost hos Carl innan jag åkte tillbaka till campingen där alla Grenoble-resenärer skulle träffas kl 12. Efter en tids väntan började bussarna rulla hemåt kl 13:30. Pga kö på autobahn gick det till en början segt framåt men sedan lossnade trafiken. Vi körde tillbaka samma väg som vi kom men eftersom det fortfarande var dag nu så såg man lite av det fina landskapet också (byar och ängar med betande kor och snötäckta berg i bakgrunden).
När vi åkte igenom Bregenz kunde man se Waldseebühne, den berömda opera-/konsertscenen som ligger på en ponton i Bodensjön och som även har tjänat som inspelningsplats till den kommande Bondfilmen.
01:30 klev jag av bussen i centrala Grenoble och 30 minuter senare låg jag äntligen i min säng igen. Oväntat nog orkade jag gå till måndagens enda föreläsning kl 08:00 men sedan sov jag igen från 10:00 till 14:30. Eftermiddagen har jag tillbringat med att författa ovanstående text och nu på kvällen drog terminens språkkurs igång. Vad jag tycker om den får ni veta om några veckor.
Jag avslutar med ett citat från Con Air: "Goodbye...and good night!"
kusin Carl i ljusblått, kompis Marco i lila/beiget
kusin Carl i ljusblått, kompis Marco i lila/beiget
fredag 3 oktober 2008
Oktoberfest i München!
Ikväll är det dags, kl 19:00 går bussarna som ska ta mig och 119 andra festglada och ölsugna Grenoble-studenter till München för sista helgen av den 175:e Oktoberfesten!
Med min atlas och en linjal har jag beräknat att avståndet mellan städerna ligger kring 570 km och vad jag har hört så ska bussresan ta ca 12 timmar. Det kanske är lite i värsta laget men jag tror och hoppas att upplevelsen på plats kommer vara värd besväret, inte bara för den beryktade bayerska ölens skull utan även för den sociala biten, jag kommer nämligen inte bara ha sällskap av mina vänner från Grenoble utan förhoppningsvis även träffa min kusin Carl, en studiekompis från Linköpingstiden och två gamla klasskompisar från Tyska skolan.
Strax ska jag iväg och inhandla proviant med KTH-Carl. Jag hör av mig igen efter helgen för att ge er en resumé av mitt besök på Oktoberfesten. Ha det bra sålänge!!
Med min atlas och en linjal har jag beräknat att avståndet mellan städerna ligger kring 570 km och vad jag har hört så ska bussresan ta ca 12 timmar. Det kanske är lite i värsta laget men jag tror och hoppas att upplevelsen på plats kommer vara värd besväret, inte bara för den beryktade bayerska ölens skull utan även för den sociala biten, jag kommer nämligen inte bara ha sällskap av mina vänner från Grenoble utan förhoppningsvis även träffa min kusin Carl, en studiekompis från Linköpingstiden och två gamla klasskompisar från Tyska skolan.
Strax ska jag iväg och inhandla proviant med KTH-Carl. Jag hör av mig igen efter helgen för att ge er en resumé av mitt besök på Oktoberfesten. Ha det bra sålänge!!
söndag 28 september 2008
Randonnée til Pic Saint-Michel (1966 m.ö.h.)
Igår gav jag mig ut på min första riktiga randonnée här i trakterna. Randonnée är såklart franska och betyder ungefär vandring/långtur. Tillsammans med Julia, Peder, Linnea, Johan och dennes franska fadder Simon åkte jag på morgonen ut till en by sydväst om Grenoble som kan ha hetat Lans-en-Vercors. Därifrån påbörjade vi vår vandring (österut) upp mot toppen Pic Saint-Michel. Framför oss hade vi en tur på ca två timmar, en stigning på ca
Vi gick på skogsvägar och -stigar, över ängar och steniga sluttningar, och klättrade över stenbumlingar av varierande storlek. Imponerande visuella inslag på vägen upp (och ner) för berget var bl.a. ett antal bergsväggar och stup, en skock får med bjällror som vallades av en eller flera hundar och två paragliders. Tyvärr såg vi inga murmeldjur men ett flertal busvisslingar avslöjade ändå att de fanns där någonstans, väl kamouflerade i vegetationen.
Eftersom vi vandrade uppför bergets västra sida hade vi länge bara (fin) utsikt mot dalen västerut men först när vi kom upp till bergskammen Col de l’Arc (
Efter fotograferings- och återhämtningspaus fortsatte vi de återstående 230 metrarna upp till Pic Saint-Michel där vi åt vår medhavda lunch. Utsikten där uppifrån var makalös, framför och lååångt under oss låg Grenoble och runt omkring fanns bara himmel, moln, och berg.
När vi hade ätit och njutit klart av utsikten gav vi oss av nerför igen, men denna gång valde vi en något kortare och stenigare väg.
Nästan nere vid bilarna tog vi en välförtjänt kafferast i en mysig liten bergsrestaurang.
Kring kl 18:00 var vi tillbaka i Grenoble och en dryg timme senare träffades vi hos Johan för att avsluta dagen med gemensam middag. God mat, gott vin och några partier jungle speed (ett kortspel) fick således avrunda en mycket rolig randonnée-dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
